Generös show för partysugna

Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge, säger ordspråket. Och nog passar det för Abba-showen Mamma Mia! The Party. Pandemin sköt upp Göteborgspremiären förra året och när det nu är dags sker det i en tid med Abba-febern på topp efter nyheten om kommande show med ”Abbatarer” och nytt album, parat med släppta pandemirestriktioner. Mer partysugen publik får man leta efter. Och visst, showen levererar – under fyra timmar med mat och dryck är åskådarna fullständigt omslutna av Abba-musik.
Rondo står inte att känna igen, hela stället är ombyggt till en enorm grekisk taverna på ön Skopelos. Medelhavets blå vågor skvalpar bakom baren, växligheten slingrar sig frodigt långt upp mot taket och springbrunnen i mitten porlar av vatten. Borden är dukade med rutiga dukar och personalen sprider vänligt gemyt.
Det är märkligt vad som kan kramas ur en hitlåt från 1975. Efter skivsuccén kom musikalen (1999), filmerna (2008 och 2018) och partyt har sedan 2016 erövrat Stockholm och London innan det nådde Rondo.
Mamma Mia! The Party tar vid där filmen slutade. Svenska Kicki (Anki Albertsson), som ingick i filmens produktionsteam, förälskade sig i Nikos (Michalis Koutsogiannakis) och har stannat kvar på ön. Tillsammans driver de tavernan där Maggan (Sussie Eriksson) är drottning, inte bara i köket. Kickis son Adam (Max Jansson) har anslutit och förälskat sig i Nikos dotter Konstantina (Sofie Gunnarsson), över vilken farmor (Niki Kereklidou) vakar från sin balkong, ständigt på spaning efter en lämplig, grekisk man för barnbarnet. Ett tämligen enkelt upplägg för en rad scener med gnabb, gräl och kärlekens seger. Men, nu är det inte för den djupa dramatiken som publiken kommer. Det är musiken som drar och tidigt blir det tacksam allsång i Thank You for the Music. Storyn, som Calle Norlén, Roine Söderlund och Björn Ulvaeus svarar för, räcker för att binda samman låtarna ur Abbas stora skattkista. De trillar osökt in precis när man väntar dem, men historien ger knappast artisterna några möjligheter att fördjupa karaktärerna.
Nej, det är rörligheten och flytet samt några häpnadsväckande luftakrobatiska nummer, vackert svävande över springbrunnen, som tillsammans med smart variation av låtarna driver det här välarrangerade partyt. Regissören Roine Söderlundh är också en skicklig koreograf som verkligen utnyttjar rummet. Det sjungs, spelas och dansas all over the place. Palle Palmés ljusdesign hjälper alla att hitta fokus.
Ibland är det obalans i ljudet, basen får min stol att vibrera, men texten drunknar. Det gör i och för sig inget för publiken kan den, det syns på munnarna. Och alla sångarna har röster att njuta av.
Publikkontakten är inkluderande, enskilda åskådare adresseras med mikrofonerna likaväl som alla får den slentrianmässigt upprepade frågan ”Mår ni bra?”. Serveringspersonalen ingår också i koreografin, alla har fått göra audition för jobbet. Logistiken ligger inte Nobelbanketten långt efter och de olika rätterna ger naturliga pauser i showen. På premiären bidrar Björn Ulvaeus i egen person som överraskning. Han påminner om att slaget vid Waterloo krävde 50 000 dödsoffer – vilket inte hindrar allsång av låten.
Men hela låtlistan då? Du kommer garanterat att hitta någon favorit, Mamma Mia! The Party är Abba-fansens våta dröm. Jag räknar mig inte till den till inre skaran, men med The Winner Takes It All får Sofie Gunnarssons nästan tiden att stanna. Inte bara för att hon sjunger så fantastiskt utan för att det blir ett nummer som förtätar kvaliteten i showen. En form av djupandning innan röjet med häftigt Abba-medley och öppet dansgolv erbjuder alla att släppa loss.

Spelas t o m 29 maj 2022

Texten är tidigare publicerad i Göteborgs-Posten

Lis Hellström Sveningson