Allt är i rörelse

Allt förändrar sig, och allt är i evig rörelse. Så var det på Herakleitos tid, och så är det även nu, vilket man blir påmind om i Klara Utke Acs echoes. En koreografisk installation, som Dansehallerne presenterar i ett stort rum överst uppe i konstcentret Copenhagen Contemporary. Samma rum, där man veckan dessförinnan kunde se Emilie Gregersens Caresses med Elin Stampes scenografiska installation av latex-segel i röda nyanser.
I echoes är stora flotta färggranna textil-draperier upphängda i rep i hela rummet och även utlagda på golvet och vidare installerat över bland annat en trappa. Publiken sitter i små grupper runt omkring på golvet eller på små bänkar, och det är verkligen stämningsfullt att sitta i Tove Dreimans i bokstavlig bemärkelse mycket stoffliga scenografiska installationen, där både syn, känsel och hörselsinnena stimuleras.
De fyra performerna Am Ertl, Escarleth Pozo, Louisa Yaa Aisin och Suvi Kemppainen rör sig tillsammans med Klara Utke Acs runt i installationen, enskilt, parvis eller i samlad grupp. Hela tiden är de i närkontakt och tätt samspelta med installationens textiler. På samma sätt som installationen är i rörelse och förändring, är deras kostymer även föränderliga och kan dekonstrueras.
På Dansehallernes hemsida står skrivet, att echoes varar i två timmar utan paus, vilket vi också blir informerade om, innan vi förs in i rummet. Till premiären varade ”Echoes” dock reelt bara halvannan timme, vilket var lite i överkant.
För koreografi, dans och rörelser är generellt för svaga för att kunna vara bärande under det långa förloppet, även om det hela tiden sker små förändringar i rummet i både kropparna och deras känslomässiga tillstånd, textiler, musik och ljus. Om det är stiltje i ett av elementen råder det fortsatt rörelse och förändringar i de övriga elementen.
Soho Rezanejad har skapat en mycket stämningsfull och ömsom lugn och intensiv och häftigt pulserande elektronisk musik, och det är effektfullt, när andning och röster understödjer elektronmusikken. Bland performerna fängslar särskilt Suvi Kemppainen och Klara Utke Acs med sina rörelser.
Höjdpunkter i echoes är de två gånger, när hela rummet inklusive alla textilerna med hjälp av två extra performers sätts i dynamisk rörelse. Här är de något dramatiskt och farligt på spil. Men vägen till dessa två klimax är för lång och diffus.

Vibeke Wern