Två spännande konstnärer att bekanta sig med på Konsthall Accelerator i Frescati
Just nu ställer den svenska konstnären Adèle Essle Zeiss och brittiska Jonathan Baldock ut på Stockholms universitets Konsthall Accelerator vid Frescati, T-bana Universitetet.
Att den förstnämnda konstnärens verk fokuserar på gravitation, och att hennes verk presenteras i form av olika performanceverk är kanske ingen tillfällighet. Adèle Essle Zeiss är nämligen utbildad dansare vid Kgl svenska Balettskolan, men har senare vidareutbildat sig på Kgl. Konsthögskolan i Stockholm. I sina verk på Accelerator jobbar hon alltså med tyngdkraften och i verket Tyngdspegel – System svävar tre liggande dansare en liten bit ovanför galleriets golv, men det är verkligen ingen trolsk levitation, för var och en av dem hålls uppe av nio tydligt synliga lodräta vajrar med fästen i dansarnas svarta dräkter och vajrarna leder vidare upp till små hjultrissor i galleriets tak. Samtidigt utgör dessa dansare, genom att vajrarna är ihopkopplade i ett system av kroppsvikter, en sinsemellan riggad balans. Om någon av dem lyfter en kroppsdel lite mot taket, förlängs vajern för en annan av de två andra medaktörerna vars kroppsdel sänks. Det är nog ganska svårt för de tre att hålla denna svävande balans och de kan bara tillåta sig ytterst små rörelser med kort amplitud. Det är verkligen en delikat svävande balans, där alla tre måste samarbeta för att tillsammans hålla sig flytande i lufthavet i jämn höjd ovanför gallerigolvet.
En annan variant av samma teknik är Adèle Essle Zeiss verk Tyngdspegel – Gång, där istället fyra dansare håller sig upprätta, men istället löper vajrarna parallellt en liten bit ovanför golvet och de fyra är ihopkopplade åt var sitt vinkelräta håll, så att vajrarna bildar ett kors och vid varje korsarm finns en dansare. Här är det istället korsarmarnas längd som försiktigt regleras. Om en av dansarna drar ut och förlänger sin arm, förkortas de för de andras. Förlängningen sker alltså på bekostnad av längden på korsarmarna för de andra dansarna.
Dessa båda performanceverk plus tre till visas enligt ett schema från och med torsdag till och med söndag. Däri ingår även ett enstaka utomhusperformance kallat System för att flyta och att sjunka.
Konsthall Accelerator är namngivet efter att det en gång var ett forskningslabb för avancerad fysikalisk grundforskning. Här fanns utrustningen som gav fysikern Manne Siegbahn Nobelpris för sin forskning på sin tid världens mest avancerade partikelaccelerator. Numera erbjuder konsthallen i sin nyrenoverade form en vacker miljö med läckert kafé – och en tilltalande park runtomkring, bland annat med karakteristiska konstverk av Sivert Lindblom.
Om Adèle Essle Zeiss performanceverk kan associeras med fysikalisk forskning så är brittiska Jonathan Baldock kanske raka motsatsen, för hans verk, Warm Inside handlar inte alls om fysikt kraftspel. Det hyllar snarare handens och hantverkets kraft. I ett stort vitt utställningsrum hänger tolv spännande och vackra kokonger ner från det höga taket. Man kunde tänka, vilket djur har flyttat in och byggt sina bon här? Men det är Jonathan Baldock som själv har flätat korgar i sympatiska naturfärger, men på insidan av korgarna anas kanske en mindre harmonisk interiör, med masker eller, kroppsdelar som sticker ut, en hand här, fötter där. Det är nog inte så lätt och vackert som installationen först synes vara, men vänta där finns ju en hög väldoftande lavendel, och när Jonathan Baldock presenterar sin utställning för alla på pressvisningen så talar han om lavendel som en krydda som användes när egyptierna preparerade sina mumier. Det påminner om att det finns något urtida och traditionsbärande i Baldocks gåtfulla flätade korgmiljö, av nästan samma art som kan upplevas inför arkeologiska fynd. Som fragment av en helt annat värld och tillvaro, som vi bara kan få en liten aning om.
Se vidare acceleratorsu.art/utstallning/jonathan-baldock/
Ann-Marie Wrange
Fler Nyheter
