Hoppa till sidans innehåll
Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Måndag 15 april 2024

Romeo och Julia dör, men publiken är glad ändå

2021-10-10

Fakta:

Namn: Romeo og Julie
Koreografi: John Neumeier
Musik: Sergej Prokofjev
Ensemble: Den Kongelige Ballet, Scenografi og kostumer: Jürgen Rose
Plats: Det Kongelige Teater, Gammel Scene
» https://kglteater.dk

Familiestrider, avund, hedersmord, hämnd, massor av action och den stora, eviga kärleken. William Shakespeares dramatiska historia om Romeo och Julia kan bräcka vilken Netflix-serie som helst. John Neumeiers koreografiska tolkning av dramat är inte mindre mättad på dramatisk handling. Här är det frågan om kolossal spänning hand i hand med verkligt stora känslor. Så att det verkligen inte sitter några oberörda där ute i salongen.
Sedan 1974 har John Neumeiers version av Romeo og Julie funnits i Den Kongelige Ballets repertoar, och verket är en av de mest älskade baletterna både hos publiken och dansarna. Efter att gång på gång ha skjutits upp på grund av covid19 får det äntligen nypremiär. Ännu en gång begeistras vi över det här verket som passar så fint för kompaniet. Han vi egentligen någonsin i Köpenhamn sett denna balett dansad skarpare och mer temperamentsfullt och modernt.
Ida Praetorius och Ryan Tomash dansar Romeo och Julie. Det glöder dem emellan från allra första ögonkastet. De båda är genast passionerat innerliga. Vi behöver inte tvivla om att de vill ha varandra, kosta vad det kosta vill. Om så döden skulle vara priset. Alla balettens karaktärer är skildrade så att kan förstå deras stundtals överilade handlingar. Det gäller inte bara Julias söta väninnor, det gäller också Romeos trofasta vänner och till och med dramats så kallade skurkar. Vi förstår också Julies mor den kalla och cyniska Lady Capulet, som själv lever i ett kärlekslöst förnuftsäktenskap och som har ett förhållande med den unge Tybalt. Astrid Elbo skildrar nyanserat denna överklasskvinnas dilemma, och Benjamin Buza ger den hetsiga Tybalt ett mänskligt ansikte. Han är mycket mer än en dråpare. Bittert ångrar han sitt illdåd, men då är det för sent, och den ödesdigra kedjan av händelser tar fart. Likaså får Emerson Moose mycket ut av sin roll som Prins Paris. Det kommande äktenskapet med Julie är även för hans del ett resonemangsäktenskap, men på grund av sin kungliga börd är han van vid att hålla masken. Vi förstår allesammans, för de är alla goda och mindre goda, de är alla mänskliga och därmed igenkännbara.
Sergej Prokofjevs symfoniska musik är som filmmusik, i ordets bästa bemärkelse. Hans komposition är så härligt illustrativ att den nästan är som en berättarstämma, som återberättar historien, så tydligt, att vi alla förstår den, och vad som är på spel. Slutligen är det också Jürgen Roses utmärkt enkla scenografi, som aldrig står i vägen eller stjäl uppmärksamheten från dramat, utan bara understryker historien. Som till exempel när Julies bröllopsklänning med slöja hänger framme och profetiskt på en provdocka och liknar ett förskräckligt spöke, innan Julie välter den och den faller ihop som ett skelett.
Det är ju ingen hemlighet att Romeo och Julie dör mot slutet, men vi i publiken blir begeistrade, för att föreställningen visar vad Den Kongelige Ballet är som bäst på att göra, nämligen att berätta medryckande och känsloladdade historier, så att vi alla, unge och gamla, rycks med och får lust att återuppleva verket igen och igen. John Neumeiers Romeo och Julia är en äkta klassiker.

Torben Kastrup

Fler Recensioner

Annonser