Hoppa till sidans innehåll
Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Måndag 27 maj 2024

Många olika former av smekningar

2021-10-10

Fakta:

Namn: Caresses
Koreografi: Koreografi och dans: Paolo De Venecia Gile och Emilie Gregersen.
Regissör: Emilie Gregersen
Musik: Komposition och ljuddesign: Karis Zidore
Ensemble: Ljusdesign: Madeleine Lind Hoppe. Dramaturg och koreografisk konsulent: Naya Moll, Installation och scenografi: Elin Stampe
Plats: Dansehallerne, Copenhagen Contemporary, Refshaleøen, København K.
» https://dansehallerne.dk/en/archive/caresses/

Efter en corona-pandemi med isolation och fysisk beröringsskräck verkar det angeläget, att konstnärer och koreografer kastar sig över teman som intimitet, närkontakt, fysisk beröring och smekningar. Men en del koncept har faktiskt funnits färdiga och har blivit uttänkta redan före coronapandemin.
I ett av de stora rummen högst upp på kunstcentret Copenhagen Contemporary har Dansehallerne just presenterat Emilie Gregersens nya verk Caresses, som är den andra delen av en trilogi som undersöker och förvränger beröring som handling, känsla och som fundamental premiss i tillvaron. Första delen solot Touch, hade premiär på Bådteateret februar 2020, alltså före pandemiutbrottet.
Elin Stampes scenografiska installation i Copenhagen Contemporary är mycket flott med stora segel av genomskinlig latex i röda nyanser upphängda över det blanka svarta dansgolvet. Just det stoffliga och taktila utgör en viktig del av duon ”Caresses” med de två dansarna Emilie Gregersen och Paolo De Venecia Gile på scenen.
Redan innan de två dansarna når fram till scengolvet ser och hör vi dem beröra väggar, tak, ventilationsrör och andra objekt i rummet, och viskande rör sig Emilie Gregersen bland publiken. Det är super känsligt, när dansarne i början av föreställningen sitter på scengolvet och med slowmotion-rörelser vidrör först sig själva och sedan varandra. Och båda dansarna berör också publiken med sina starka blickar.
Ömsom sätter de sig lätt triumferande på djuriskt vis på varandras ryggar, medan det är njutningen, som står i fokus, när de berör varandra med slutna ögon.
Till ljudet av havsvågor som slår upplever vi dansarna med öppna munnar och djupa andetag röra sig mer dynamiskt och med större flow i rörelserna nere på det glatta golvet, innan de reser sig upp och dels utforskar beröring av egna kroppsdelar som till exempel tunga mot läppar eller berör varandras händer och ansikten. Flera sekvenser – både de kroppsligt helt täta och de mer perifera beröringarna – sänder tankarna till Steve Paxton och 1970-talets kontaktimprovisation.
Skilda från varandra är de två dansarna var på sitt håll i beröring med scenografins latex, och det är särskilt i de åtskilda danssekvenserna, som den dramaturgiska spänningen faller något. Men bland annat när vatten från ett latexsegel faller ner på Paolo De Venecia Gile överkropp blir vi påminda om, hur vatten, luft, vind och natur smeker oss.
Musikens djupa ljud och mjuka basrytmer är tillsammans med det varierade ljuset på och genom latexseglen med om att skärpa våra sinnen i den timslånga sinnliga föreställningen, där de flesta sekvenser på ett mycket fint och konsekvent sätt undersöker de många formerna av beröringar och smekningarnas intryck och uttryck.

Vibeke Wern

Fler Recensioner

Annonser