Hoppa till sidans innehåll
Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Måndag 15 juli 2024

Stjärndansare i Gasverket

2021-09-05

Fakta:

Namn: København Danser
Koreografi: Paul Taylor, George Balanchine, Babatunji Johnson, Myles Thatcher, Danielle Rowe, Jerome Robbins, William Forsythe, Marius Petipa
Ensemble: San Francisco Ballet Solodansere
Plats: https://kbhdanser.dk
» Østre Gasværk, Köpenhamn 2-5/9

Det blev en enormt tjusig start på den nya festivalen København Danser, när solodansare från San Francisco Ballet på torsdagskvällen den 2 augusti intog scenen på Østre Gasværk Teater inför den både entusiastiska och enormt baletthungriga publiken. Redan under det korta välkomsttalet applåderades länge de två initiativtagarna: den före detta solodansaren i Den Kongelige Ballet, Ulrik Birkkjær, som i dag är solodansare i San Francisco Ballet, och den erfarna danska producenten Thomas Mieth.
Som de två konstnärliga ledarna för festivalen redan har förklarat, så är dess syfte att, ”presentera ett brett, och välkomnande program som vänder sig till både unga och gamla samt till den nya oerfarna och erfarna balettpubliken.”
Käckt och med eleganta lätta hopp inledde Joseph Walsh programmet med solot Bugle Boy till Andrew Sisters Boogie Woogie Bugle Boy. Ett solo ur Paul Taylors stora succé Company B (1991). Efter Taylors jazz-inspirerade moderna balettdans-steg fortsatte Frances Chung och Isaac Hernandez med stor bravur med Balanchines klasssiska Tjajkovskij Pas de Deux.
Babatunji Johnson från Alonzo King Lines Ballet i San Francisco hade skapat den efterföljande trion (som ännu inte har fått någon titel) till sig själv och de två solodansarna Joseph Walsh och Sarah van Patten från San Franciso Ballet. Ett kanske medvetet ohomogent, stilistiskt blandat, men väldansat modernt verk, som med element av bland annat akrobatik och break dance, fokuserar på både diversitet, jämlikhet och gemenskap.
Långt mer harmonisk var Myles Thatchers duo (även den utan titel) kreerad till Ulrik Birkkjær och Esteban Hernandez till Don McLeans Starry, starry night vackert spelad live av gitarristen Carl-Erik Riesta och sångaren Silas Bjerregaard. En följsam och musikaliskt dansad duo med fint flow i rörelserna och fina lyft och famntag.
Som en god kontrast till mansduon slutade den första delen med en ny härlig kvinnokvintett (även den utan titel) koreograferad av australiensiska Danielle Rowe till Saint-Saëns’ Introduction et Rondo capriccioso, som blev utmärkt spelat live på flygel av Alexander McKinzey tillsammans med Niklas Walentin på violin.
I tåspetsskor och dekolterade svarta kostymer (som kvindens svar på männens kostymer) gör de fem sensuella kvinnorna humoristiskt skarpa och kantiga rytmiska röelser till musiken (det är nästan Mickey Mousing d.v.s.exakt segmentation av musiken analogt med rörelserna). I korta glimtar blir kvinnorna totalt oeniga, men skiftar snabt stil och dansar med exempelvis mjuka ballerinarörelser i armarna eller visar sexiga utspel med massor av rörelser i höftpartiet.
Efter pausen bjöd det övervägande amerikanska programmet på Jerome Robbins’ vackra klassiska In the Night (1970), som inte bare handlar om en kärleksaffär mellan man och kvinna i tre olika par, men även Robbins’ kärleksförklaring till Chopins pianomusik (nocturner), som blev excellent spelad av Alexander McKinzey.
Mjukt och romantiskt inleder Dores Andre och Esteban Hernandez, efterföljda av Sasha de Sola och Myles Thatcher i sina olika raffinerade tåspetssteg respektive mazurkainspirerade danssteg. Det är en ren fröjd att se hur dramatiskt Sara van Patten och Ulrik Birkkjær utvecklar sin konfliktrika pardans.
Glädjande var det även att se Frances Chung och Joseph Walsh i det på en och samma gång knivskarpa, uthålliga och sensuella pas de deuxet från William Forsythes förmodligen mest berömda mästerverk In the Middle, Somewhat Elevated (1987).
Babatunji Johnson återkom efter pausen med ett ekvillibristiskt solo som både inehöll element av robotdans, popping samt locking och massor av isolationsteknik.
Finalen på det flotta och mycket tillmötesgående blandprogrammet var Petitpas klassiska bravur-pas de deux ur Korsaren med japanska Misa Kuranaga i virvlande fouettéer och cubanske Taras Domitro i vilt virtuosa språng
Festivalen København Danser fortsätter på Østre Gasværk Teater från 29 september – 3 oktober med dubbelprogrammet Le Sacre du printemps och Common ground[s], som är ett samarbete mellan Pina Bausch Foundation i Tyskland, Écoles des Sables i Senegal och Sadler’s Wells i London.
Det tidigare planerade gästspelet med Batsheva Dance Company i Ohad Naharins YAG har skjutits upp till 11-12 februari 2022 och kommer att äga rum på teater Stærekassen i Köpenhamn.

Vibeke Wern

Fler Recensioner

Annonser