Danstidningen 4/2021 berättar om en sommar med dans på allvar
Sommaren har präglats av klimatkris och pandemi, men scenkonstfestivalerna har ändå börjat komma igång, i mer eller mindre fullständig form. Och de talar allvar: likt voguinglegenden Omari Wiles som skapar socialt angelägen danskonst med udden mot rasism och fördomar mot hbtq-personer.
Hur kan kulturens spelplatser utvecklas så att alla nyanser får finnas? Kan festivalerna återgå till att vara startmotor för det kommande årets dans- och kulturliv? Danstidningen kan rapportera om dans av betydelse:
Köpenhamn: den traditionella med CphStage-festivalen hade som en av höjdpunkterna Hotel Pro Formas Amduat. En iltmaskine (Amduat. En syrgasmaskin) – egyptisk mytologi i parallell skildring av kampen i livets slutskede med hjälp av livsuppehållande syrgas. Den kan verka närmast profetisk i rådande pandemi, men det är tillfälligheternas spel – Hotel Pro Frmas trilogi om liv och död fullbordades, just när livet fick återvända till teatrarna.
PARIS: Ättlingar från de en gång koloniserade områdena medverkade på Opera Bastille i Paris i musikdramat från kolonialtiden, Les Indes Galantes. Då blev det streetdance till Rameaus barocka rytmer. Det unika experimentet från 2019 har är dokumenterats i filmen Les Indes Galantes och visas nu i Paris.
Montpellier: dansfestivalen hölls igen, nu för 41:a gången. Många verk från fjolårets inställda festival kunde äntligen visas. Filosofi, politik, och den hotade livsmiljön var teman i koreografernas verk.
Venerig: Biennale Danza hade ett inkluderade fokus på kulturmöten, Germanie Acogny, den moderna afrikanska dansens moder tog emot ett guldlejon för sin samlade livsgärning och gav klasser för Biennale Colledge Daza och ett eget solo. Koreografen Josef Nadj kom med en grupp på åtta dansare från olika delar av Afrika, för att göra nya upptäckter kring röst och rörelse i verket Omma. Den fransk algeriska koreografen Hervé Koubi utforskade en av Medelhavets mest berömda myter i sin Odyssey med fantastiska streetdansare och den egyptiska sångerskan Natcha Atlas.
Berlin: Dock 11 på Kastanjenalle valde att ge en stor del av sin Soundance festival via coronasäker streming.
Mänskliga rättigheter och konstnärliga friheter som vi tar för självklara är inte så gamla. Ett dyk i arkivet berättar om Anna Halprin, som satte stark prägel på den moderna dansen. Hennes danshistoriska milstolpe Parades & Changes hade faktiskt urpremiär 1965 på Stockholms Stadsteater, med nakna dansare på scenen. I Sverige väckte detta inte så stor uppståndelse, men när verket gavs i New York ett år senare, blev Anna Halprin tvungen att fly teatern för att undgå arrestering…
Ann-Marie Wrange
