Sensorisk lektion om att kommunicera med och ord och instruktioner

Alla i publiken måste ta med sig en tom kaffekopp in i teatersalongen på Dansstationen Palladium. Kopparna skall användas då koreografen och dansaren Sindri Runudde ber om det, under sin drygt en timme långa soloföreställning.
Publiken sitter runt den arenascen som skapats inför föreställningen där Sindri Runudde rör sig runt i högt tempo, i samtal och diskussion med oss i publiken om temat, musik och röster. Vad och hur saker och ting sägs eller uttrycks, är antingen i ljudbild eller direkt från Rundudde.
Vi får möta fem röster i metaforiska scenarier om dating, om auditiv romantik, kärlek vid första ordet eller ljudet, i stället för kärlek vid första ögonkastet, vilket blir till lek eller kanske något som påminner om drastisk melankoli, att höra och förstå rätt.
Senare blir det alltmer dans och rörelsemönster på den spegelblanka scenen där Runudde tar sig fram med ett gigantiskt skynke av tyg eller papper, som skapar mystisk gestaltning mellan ljus och mörker, där Runudde visar sin förmåga att göra magi på scen, samtidigt som han leker med ljud och röst på säreget vis, i sin egen stil.
Sidris sensoriska lektion berättar hur det går an att ta sig fram även som synskadad, och då kan det ju vara oerhört komplicerat ibland, vilket gestaltades med hanteringen av en tom kaffekopp. Vi skulle ta kaffekoppen och hålla den på ett visst sätt, som ett exempel. Detta hände ett antal gånger, att konkret hålla i koppen, i enlighet med vissa instruktioner, men något kaffe ingick inte i A Sensoral Lecture. Se en liten teaser här vimeo.com/512589895