Hoppa till sidans innehåll
Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Måndag 15 april 2024

Absurdistiska landskap av poetiskt nonsens

2021-06-19

Fakta:

Namn: Ne Ne Ne (Från fyra år )
Koreografi: Anne Jonsson
Musik: Maja Långbacka
Ensemble: Dansare Åsa Lundvik Gustafsson och Lisa Nilsson , Scenografi: My Zachrisson
Plats: Zebra dans, Stockholm
» https://www.zebradans.se

Samtida dans i Korea har tagit många intressanta steg. Zebra Dans samproducerar nu ett verk för förskolebarn med SangSangMaru, ett sydkoreanskt produktionsbolag, Ne Ne Ne, där Anne Jonsson står för koreografin. Musiken befinner sig mitt i dansen med Maja Långbacka, och den lite surrealistiska scenografin av My Zachrisson spelar en lika stor roll som resten.
Två dansare, Åsa Lundvik Gustafsson och Lisa Nilsson i lustiga kostymer knyter an till de utplacerade platta träden med sina egenartade påväxter: en sko, en kopp, ett öga. En målarbalett, om man så vill, och det ska nog till en uppmärksam förskolepublik för att rätt förstå detta fantasifulla, poetiska landskap.
För min del leds tankarna till barnkulturens nonsens-avdelning; en underbar värld, lekfull och ofta byggd av språkliga äventyr som hos A.A.Milne eller Lennart Hellsing. Där finns inget utrymme för snusförnuftiga invändningar, utan det enda rimliga valet är att bejaka, delta, njuta och roas. Risken med nonsens-härligheten är förstås att något kan dyka upp som gör att det inte är helt lätt att bejaka och delta. Varför? I det här fallet tror jag delarna glider isär för mycket, och jag kommer på mig själv att lättare dras in i Maja Långbackas musik, ljud och sång än själva dansandet. På samma sätt ställer scenografins lustfyllda träd frågor, som dansen inte ger något svar.
”Låt den busiga leken börja!” står det i programbladet. Begreppet busig har avtrubbats från sin gamla betydelse av uppror, trots och regelbrott till att betyda mer eller mindre vild lek i största allmänhet. Är det här en lek jag ser? Som så ofta, undrar jag hur barnen i publiken läser av det som de ser, hur de bortser från en av sina medföljande pedagoger som stör oss alla genom att ständigt hyssja vid minsta rörelse eller ljud från barnen.
Kanske den här leken ser mer busig ut i Korea, dit säkerligen en turné är planerad. Jag får inte fäste i buset och dansen, men slickar i mig musiken och bilderna.

Margareta Sörenson

Fler Recensioner

Annonser