Hoppa till sidans innehåll
Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Torsdag 18 april 2024

Vacker och musikaliskt bildsatt lyrik

2021-06-03

Fakta:

Namn: Circus Days and Nights
Författare: Libretto efter Robert Lax diktsamling: David Henry Hwang och Tilde Björfors
Regissör: Tilde Björfors
Musik: Philip Glass
Ensemble: Cirkus Cirkör och Malmö Opera
Plats: Malmö Opera
» https://www.malmoopera.se/

Tilde Björfors kan lägga ännu en medalj till sin redan omfattande samling av priser och utmärkelser. Hon har fått samarbeta med Philip Glass om en nyskriven opera byggd på den amerikanske poeten Robert Lax diktsvit, Circus Days and Nights. Och hon har fått hela härligheten att landa i Sverige med streamed premiär i lördags.
Cirkus Cirkör och dess kvinnliga cirkusdirektör, Tilde Björfors är internationellt ryktbar och har en lång lista över lyckade äventyr med att integrera cirkus i annan scenkonst. Det senaste och kanske allra mest lyckade exemplet på Tilde Björfors expertis på att fläta in cirkusen och dess stränga disciplin i opera, en lika ekvilibristisk form som cirkusen, var Satyagraha av Philip Glass för Folkoperan i Stockholm. Glass såg den i New York och upptäckte en svensk uttolkare som tog cirkusens tradition och potential på allvar i Tilde Björfors.
En match in heaven och bådas kärlek till Robert Lax diktsvit om cirkusliv är basen för Malmöoperans uppsättning. Lax, Glass & Björfors är inte ensamma; cirkusens miljö och människor har fängslat och inspirerat rader av konstnärer som Fellini, Bergman och Picasso – något med friheten, riskerna, något med utanförskapet, armodet, vemodet.
Någon handling finns inte i denna opera; den har ett skissat tema där Robert Lax, precis som i verkligheten som ung journalist mötte och följde en cirkus. I operan är hans person delad på tre roller: som barn, som ung och som äldre. Den unge Lax, spelad och ljuvligt sjungen av Elin Rombo, fångar starkast upplevelsen av upptäckt, insikt och förtjusning. Konstformerna cirkus, opera och bildkonst som byggbitar alltså, inget narrativ, ungefär som i musikalen Cats. Fantastiska, bärande bilder som när Robert Wilson gjort scenkonst av Shakespeares sonetter. Punktvis dramatik endast i cirkusartisternas nummer.
Glass musik i denna nya komposition är tydligt inspirerad av den traditionella cirkusmusiken med sin betoning av mässingsblås. Vagabonderandets melankoli sugs upp av orkesterns centrum, dragspelet, fattigt folks orkester, gatans symfoniker, magnifikt trakterad av kapellmästaren och accordeonisten Minna Weurlander.
Riva tältet och bygga upp det igen, riva igen och dra vidare. Cirkusens runda manege blir en bild av kosmos, och av livets kretslopp i Tilde Björfors tolkning. Magdalena Åbergs kostymer fångar upp cirkusens lockande färger och glitter – det är som att vända blad i en gigantisk bilderbok att sjunka ner i två timmar cirkusopera.
En stillsam bild dröjer kvar: Lax (Elin Rombo) på bilresa med en av cirkusartisterna i ett samtal om skönhet – vad består den av? De sitter på ett moln, hängande över scenen. Känslan av givmildhet och nåd, svarar artisten. Det är en skör scen, men stark som säkerhetslinorna upp till riggen.
Allt händer i stunden, allt är omtagning, allt är delar av ett helt. Circus Days and Nights är repetitiv som en mässa, världen, livet. Den som söker dramatik får kanske tråkigt, men den som vill bada i musikalisk och bildsatt lyrik belönas med en vackert tankfull högtidsstund.

Texten är tidigare publicerad i Expressen den 1 juni.

Margareta Sörenson

Fler Recensioner

Annonser