Guld-traktor fulltankad med goda historier

I en förgylld veterantraktor har multikonstnären Tine Louise Kortermand kört runt på den danska ön Fyn och samlat in historier från tillfälliga möten med människor på vägen. Var och en av historierna har kokats ner till ett särskilt tema-ord, som är utklippt i kulört papper och likt tvätt hängd längs en torklina, så att AFUK-Scenen liknar en trevlig och målerisk bakgård i Italien. På de festliga torklinorna hittar vi ord som eldklot, silverram, farmor och bronsros, och vi kan på så vis gissa oss till vilka historier som döljer sig bakom varje ord. Den gyllene traktorn med sin kärra har Tine Louise Kortermand även parkerat i scenrummet, där hon tillsammans med sitt team av två musiker, cellisten Live Johansson och pianisten Nicolai Kornerup, samt de två cirkusartisterna Esmeralda Nikolajeff och Mira Leonard, förmedlar en handfull av de insamlade historierna i den mycket underhållande föreställningen TRAKTOR – Folkets poesi.
Esmeralda Nikolajeff ställer sig provocerande och generande mitt framför Mira Leonard, innan hon välter omkull henne på golvet för att därefter gå rakt över henne. Mira Leonard kommer dock på fötter igen, men med Esmeralda Nikolajeff hängande på sig som en tung och hindrande börda. Men Esmeralda Nikolajeff forsätter att klamra sig fast vid Mira Leonard och kravlar upp på hennes skuldror, där hon står likt en marionettspelare, som helt och hållet har övertagit styrningen av den andres liv. På så sätt visualiserar de två skickliga svenska cirkusartisterna historien bakom ordet ”osynlig”. Det är efter berättelsen om kvinnan som har känt sig osynlig hela livet, för att hennes bror alltid har fått all uppmärksamhet, trots att han är död.
Historien om panelhönan, som inte få dansa, men hela livet har väntat på att bli uppbjuden till dans, visualiseras genom att stolen, som cellisten Live Johansson sitter på ersätts av den ena cirkusartisten, medan den andra agerar fotpall. Sen kravlar de två akrobaterna iväg medan musikern oförtrutet spelar vidare på sin cello. Det är en enkelt utfört, men det blir ändå till ren teatermagi.
Esmeralda Nikolajeff och Mira Leonard är inte bara utmärkta akrobater, de är även framstående trapetskonstnärer, och som antipodister kan de två på ett imponerande sätt jonglera runt med varandra med hjälp av fötterna. Genom sitt artisteri kan dessa två performers tillsammans med sina musikaliska kollegor på så sätt förmedla flera av de insamlade historierna som kan handla om allt från morgonljuset, som faller varmt och mjukt in genom fönstret, till historien om barndommens gulliga nallebjörn eller om en gammal morfar, som lägrade den unga tjänsteflickan.
Även om många av historierna är tråkiga, lyckas artisterna berätta dem på ett älskligt vis och med glimten i ögat. Överraskande och finurligt är det också när Tine Louise Kortermand ligger sjungande i kist-rekvisitan till trollerinumret “den itusågade damen”, och Nicolai Kornerup kommer med sågen, inte för att såga, men för att ackompanjera den sjungande damen med sågbladet.
De upphängda kulörta papper som bär de insamlade historiernas olika tema-ord, kan tillsammans med den färgglada konfetti som artisterna strör ut över scenen uppe från trapetsen, referera till buddhistiska böneflaggor, som hängs upp ute i naturen och som hänsyftar till att de önskningar som är skrivna på flaggorna, kommer att spridas för vinden och därmed gagna så många levande väsen som möjligt. Historierna som visualiseras i TRAKTOR – Folkets poesi, är i varje fall givande för publiken, för de rörande och poetiska historierna är lätta att känna igen sig i. De är också vackert berättade via musik, sång och artisteri. Vi skulle gärna ha fått oss ännu fler historier till del, men det finns ju så många danska öar, där det säkerligen kan samlas in massvis med fina folkliga berättelser. Vi är i varje fall idel öra.

Torben Kastrup