Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Lördag 31 juli 2021

Ett helt liv tillsammans med Mahler

2021-05-22

Fakta:

Namn: Mahlers 3 symfoni
Koreografi: John Neumeier (samt ljus och kostym)
Regissör: John Neumeier
Musik: Gustav Mahler
Ensemble: Den Kongelige Ballet
Plats: Operaen på Holmen, Köpenhamn
» https://kglteater.dk

Efter många månader av Corona-nerstängning har nu kulturens spelplatser öppnats igen mot slutet av teatersäsongen. Med John Neumeiers koreografi till Mahlers 3:e symfoni bjuder verkligen Den Kongelige Ballet till av all kraft: med en jättelik orkester, en operasångare, en damkör och en gosskör. Men ändå inte riktigt helt på topp, för de gällande avståndskraven under Corona-restriktionerna medför att Det Kongelige Kapel inte befinner sig i orkesterdiket, utan spelar från en av Operaens repetitionssalar, varifrån ljudet blir transmitterat till salongen där publiken sitter. Och Den Kongelige Operas damkör och Köpenhamns gosskör är heller inte på plats i teaterlokalen, deras sång är inspelad. Men hallå, vi är ju tillbaka på teatern igen, så vi borde ju inte klaga, absolut inte i ett land där politikerna har prioriterat öppnandet av barer och restauranger före kulturhusern. Nu finns det äntligen chans att få sig lite andlig spis till livs.
Faktiskt behöver man verkligen inte gå till någon bar för att berusa sig, Gustav Mahlers storslagna tredje symfoni ger lätt lyssnaren andlig berusning. Som livet självt, omfattar symfoni allt från det känsligt unika och melankoliskt trista och ända upp till det pompöst heroiska. Det är till denna brett famnande symfoni, som koreografen John Neumeier har tänk ut steg, komplexa formationer, vilt höga lyft och människopyramider i sin abstrakta balett Mahlers 3 symfoni (1975).
John Neumeier har själv sagt att hans balett är utan handling, han har bara koreograferat vad han själv upplever i musiken. Vi upplever lyckligtvis alla något och var och en på sitt sätt, när vi lyssnar till samma musik och därför kan det finnas ställen i baletten, där en eller annan betraktare anser att koreografens och dansarnas tolkning inte alls passar ihop med det sätt, han eller hon uppfattar musiken på. Det gällde vid ett flertal tillfällen för undertecknad. Men efter en Corona-isolering med massor av dramatiska filmer och serier på diverse streamingsajter är det fint att få se en balett som helt saknar handling. Helt avslappnad kan man bare luta sig tillbaka och avnjuta skönheten och låta tankarna flyga, på samma sätt som när man läser poesi. Naturligtvis lägger man som åskådare själv gärna in en historia och olika slags känslor i dansen och musiken. Verket kan exempelvis tolkas som en historia från födelse till död – med sorger och glädjeämnen däremellan. När dansarna ligger på golvet med ben, som sticker upp i luften är det som växter som skjuter fram, och det uppstår liv på jorden. Och när dansaren som vi följer genom hela verket till sist långsamt går ut i mörkret får man automatiskt associationer till döden. Eller när dansarna trampar över varandra eller sitter gränsle på varandra, kan det ses som en bild av naturens gång och att det ur den nyss fallna frukten spirar fram nytt liv. Eller om man tänker på ett slagfält, där de överlevande kliver över de döda och övergivna. Smärtan är i vilket fall som helst närvarande i verket, inte minst när solisten Johanne Bock sjunger: Die Welt ist tief, – Und tiefer als der Tag gedacht. – Tief ist ihr Weh.
Baletten Mahlers 3 symfoni är med sina nästan militäristiska formeringar av dansen för de manliga dansarna, blivit kallad för Herrarnas svansjö. Bäst fungerar det också när scenen fylls av dansare i imponerande flotta och effektfulla tablåer, som rullar över scenen, som om det var en gammal dansfilm från 1930-talets Hollywood. Eller när Ryan Tomash och Astrid Elbo är i blickfånget. Kemin mellan de två dansarna är lysande och deras kroppar är likt instrument för musiken. Som åskådare sugs vi in i deras intima och suggestiva tvåsamhet. Däremot verkar ljussättningen och kostymerna, som John Neumeier själv står för, inte så attraktiva. Den lite enkla och bedagade ljussättningen ramar inte in dansarna så tydligt och fint som den kunde och de lite grumliga färgerna, som präglar ljussättningen, ses också i flera av kostymerna. Här skulle en uppdatering av baletten kunnat ha varit på sin plats.
Direkt efter premiären på Mahlers 3 symfoni tilldelade Dronning Margrethe John Neumeier medaljen ”Ingenio et arti”. Medaljen är en förtjänstmedalj, som monarken endast delar ut till förtjänstfulla inom konst och vetenskap. Denna kungliga uppmärksamhet visar på hur högt skattad John Neumeier är i Danmark, där Den Kongelige Ballet har fler baletter av honom i repertoaren än av självaste August Bournonville.

Torben Kastrup

Fler Recensioner

Annonser