Elegant obstruerad Bolero

Palle Granhøj har under flera års tid tid skapat många så kallade Extended-föreställninger, där han förlänger förloppet av stora musikaliska klassiska verk. Det startede med ”Rite of Spring – Extended” i 2013, där Palle Granhøj hade fått tillåtelse att lägga in pauser i Stravinskijs omkring en halv timme långa Le Sacre du Printemps (Våroffer), så att hans dansföreställning ”Rite of Spring – Extended” pågick under en hel timme. Efter Rite of Spring – Extended, som var koreograferet uteslutande för män, följde den kvinnliga versionen Rose: Rite of Spring – Extended 2 år 2015 och sen gjordes Petrushka – Extended 2016.
I samarbete med Seiko Dance Company i Litauen skapade Palle Granhøj 2019 ”Bolero – Extended”, som hade urpremiär på International Cello Festival i Klaipeda i Litauen. För cellon är ett viktigt instrument i Bolero – Extended, som är skapat för nio dansare och åtta cellister.
På grund av corona-pandemin har föreställningen nått till Danmark föst nu, när Baltoppen i Ballerup den 11 maj kunde slå upp dörrarna igen efter den senaste nedstängningen och hålla premiär på Bolero – Extended. Ett mycket lyckat och fantastiskt stringent verk med dans och musik som jämbördiga parter.
Ravels berömda orkesterverk ”Bolero”, som ursprungligen komponerades som balettmusik 1928, har har normalt en varighed på omkring 17 minutter. Palle Granhøj har nu skapat en knapt 60 minuter lång dansföreställning i tre delar, där man upplever tre olika cello-versioner av Ravels musik.
Ett kodord till Palle Granhøjs många succéföreställningar, sedan han år 1989 grundade Granhøj Dans, är obstruktionsteknik. En teknik, som omformulerar ett givet uttryck eller en rörelse med hjälp av olika hinder. I Bolero – Extended upplever man obstruktionstekniken i en mycket klar och renodlad form i både dans och musik.
I starten sitter de fyra cellisterna från Klaipeda Cello Quartet på scenen med ryggen mot publiken, och använder under första delen uteslutande sina instrument som rytminstrument till att banka brottstycken av Ravels engagerande bolerorytmer, medan den långbenta Niels Claes utvecklar ett fascinerande solo med expressiva armar, som ger associationer till både spansk dans, fågelvingar och roterande propellrar.
Där det i den första delen är Ravels musik, som är obstruerad eller dekonstruerad, är det i föreställningens andra del både musik och dans. Här är det enbart cellisten Mindaugus Backus, som virtuost obstruerar Ravels musik med bland annat pizzicato-spel och knirkande stråkdrag på cellon, och han får brottstycken av den kända musiken till att låta både jazzigt rockigt och mellanöstligt.
Växelvis kommer åtta dansare klädda i vitt in och dansar expressiva solon, som alla blir obstruerade av andra dansare iförda svart. Dessa håller till exempel om solisten, drar i eller låser fast armar eller ben eller lyfter kroppen högt upp i luften, allt medan solisten försöker fortsätta sina ursprungliga rörelsefraser. Resultatet är varje gång interessant, och dansarna i Seiko Dance Company är mycket skickliga.
Det är nästan som en ”Granhøj special” när en kvinnlig dansare är barfota på ena foten och har en tåspetssko på den andra. Hon blir hindrad av inte mindre än fem andra dansere i sin vackra solodans, innan hon som de övriga solisterna försvinner bakom en svart låda, som körs tvärs över scenen, så det ser ut som om, hon blir ivägkörd i lådan.
Typiskt för Granhøj är både scenografi och belysning mycket enkel, men ytterst effektfull. Med bare tio små lampor och åtta svarta lådor skapar han magi i tredje delen, där hela Bolero-partituret blir spelat från början till slut av åtta cellister i James Barralets cello-arrangement.
Ovanpå var och en av de rörlig svarta lådorna, som hamnar på scenen en efter en, sitter en cellist, och inne i varje låda sitter en dansare vars rytmiskt gestiska rörelser är hindrade av lådans begränsade rum och sänder tankarna till den instängda Petrusjka.
Parallelt med musikens crescendo intensifieras dansarnas rörelser, och det är både auditivt och visuellt en imponerande scenbild när alla lådor till slut står helt tätt ihop framme på scenen med cellisterna ovanpå och de åtta isolerade dansarna i var sin låda. Otvetydigt får man associationer till coronatidens danska motto: ”Sammen – hver for sig” (Tillsammans, men var för sig). Men man blir verkligen också uppmärksammad på hur härligt och berikande det är att återigen få vara i samma rum som levande dans och musik av hög kvalitet.

Klipp ur Bolero – Extended:

www.youtube.com/watch?v=FB-XHwJ98rs

Vibeke Wern