Lyrisk cirkus i Karin Boyes anda
Fakta:
Namn: MolnFörfattare: Baserat på dikter av Karin Boye Dramatisering: Stina Oscarson
Regissör: Viktoria Dalborg
Musik: Jonathan Johansson och David Lindvall
Ensemble: Kompani Giraff, artister: Axel Ahl, Benjamin Beaujard, Elaine Briant, Sara Runsten, Scenografi och kostym: Sus Soddu Ljusdesign: Sofie Gynning
Plats: Urpremiär på Sundsvalls teater den 24 april 2021 efter kompaniets två veckors residens i Sundsvall
» https://kompanigiraff.se
Ljud av storm. En penna raspar mot papper. Fyra gestalter i enorma täckjackor tar sig in på en mörklagd scen. Ljuset tänds och scenbilden skimrar i rosa. Kompani Giraff har premiär på föreställningen Moln, baserad på fragment ur Karin Boyes dikter. Det är den 24 april, på dagen 80 år efter poetens dödsdag.
Publiken på Sundsvalls teater är pandemibegränsad till åtta personer. De möter en föreställning som med exakt tonträff gestaltar stämningar och känslor i Boyes verk. Avsedd för barn och unga från nio år torde den gå rakt in i vilket ungt och vilset hjärta som helst, men även gripa tag i vuxna som vill minnas hur det var att leva i brytpunkten mellan barn och vuxen.
Samtidigt gör kompaniet en kulturgärning av stora mått genom att aktualisera Karin Boyes (1900–1941) lyrik. Föreställningens titel är hämtad från hennes debutverk Moln (1922). I sin dramatisering har Stina Oscarsson använt fragment ur dikterna och byggt ut deras olika känslostämningar till scener. Artisterna Axel Ahl, Benjamin Beaujard, Elaine Briant och Sara Runsten tolkar och gestaltar det känslomässiga innehållet i varje scen, men utan att briljera med de för cirkuskonsten så typiska soloprestationerna. I stället använder de sig av ett intensivt och uttrycksfullt samspel när de svävar bland moln, bubblar, skummar, är skräckslagna, lämnar ut sig i existentiell smärta eller vid utmattningens gräns räddar den som faller.
Resultatet är överväldigande, det finns inte en död sekund. Och det är artisterna i beige shorts, rosa tröjor och vita sneakers som gör föreställningen. Med sitt starka samspel närmar sig de dansen och den fysiska teatern. Deras konster är i sig imponerande men blir här ett medel för att uttrycka något. Det är som att vara förflyttad tillbaka till den tid då scenkonst skapades av sammansvetsade ensembler i stället för av artistiska team och inhyrda ambulerande artister.
Föreställningen utspelar sig med lekande lätthet i en fantasieggande scenografi bestående av fem höga, växtliknande lyktstolpar och fyra små leksakshus vars fönster kan släckas och tändas. Scenrummet skimrar i olika färgnyanser beroende på aktuellt stämningsläge.
Diktfragmenten är känsligt tonsatta av Jonathan Johansson som också sjungit in dem tillsammans med My Paaske. I den nerviga musiken finns inslag av folkton, vaggvisa och pop men mest Jonathan Johanssons eget sökande tonfall. Texterna är stundtals svåra att uppfatta, vilket bryts när Karin Boyes egen välartikulerade stämma ljuder på en knastrande inspelning från förr.
Turnéplan för Moln; Sundsvalls teater 24, 25, 26, 27/4, Gottsunda Teater 4, 5, 6/5, Dieselverkstaden, Nacka 30/11, 1/12.
Fler Recensioner