Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Torsdag 22 april 2021

Letande efter nya perspektiv till stundtals vemodig sång

2021-03-06

Fakta:

Namn: The View from Here
Koreografi: Tilman O’Donnell
Musik: Ljuddesign
Ensemble: Skånes Dansteater, ljusdesign Thomas Zamolo
Plats: Livestreaming från Helsingborgs Stadsteater
» https://www.skanesdansteater.se

Arkitektur är frusen musik – citatet brukar tillskrivas Goethe. Byggnader och rum har en musisk och rytmisk struktur; rumslighet och rumsuppfattning hör också till koreografins grundläggande drag.
Hiphop och graffiti påverkar sedan länge arkitekturen, t ex integreras hiphop-ikonografi i byggnader. Eller för att citera Gustaf Söderling (tidskriften Arkitekten): De tidiga modernisterna lät sig inspireras av maskiner, båten och flyget, Art Nouveau blickade mot naturen, klassicismen mot människokroppen. Vilken nutida artefakt talar till vår tids generation av unga urbana arkitekter? Kanske är det sneakern?
Skånes Dansteater bjuder på live streamad dans, med premiär den 5 mars på Helsingborgs Stadsteater. Tilman O’Donnells The View from Here öppnar med ett tömt rum, åtta dansare och ljud från deras munnar, steg, kroppar. Bländande ljus över ett ljust grått, blankt golv och dansarnas inledande och försiktiga förflyttningar med axelparti och höfter i krånglande, ormande positioner. Jeans, skjortor av siden i olika dova färger, vita sockor – och för några, förstås, sneakers. Den just nu rådande sorten med kraftiga sulor och något tillbaka lutande sula vid hälen. Mycket fotvänliga, vet var och en som studsat omkring i sådana mjukisar.
Verket är ca 55 minuter och efter de första 15 minuterna börjar dansarna att lyfta in skärmar eller träskivor som bildar väggar, bakgrund och avgränsningar. Det är här jag börjar associera till arkitektur och dra mig till minnes att Tilman O’Donnell tidigare arbetat med att bryta upp linjära skeenden, ompröva och byta perspektiv. Som om man ser något från ett annat håll, vrider och vänder på något för att få en ”view form here”. Dansarna interagerar sällan, de flyttar skärmar, de sammanställer dem till en mini-scen, de ”gör” rytmer och ljud med lågmälda häpp, häpp eller pá-ch-ch, så småningom hörs stillsam sång i en allt mer mörklagd ljussättning.
Ett par solon bryter den låga profilen i vad som kan upplevas som ett näring blodfattigt pågående. Maria Pilar Abaurrea Zardoya nästan exploderar i ett fint fotarbete med sneakers-sulor på träskiva i en intensiv liten dans.
Koreografen vill själv beskriva verket som en rad entréer och sortier. Det är sant, men också skarvarna mellan sekvenserna är nertonade och jag upplever mer av ett flytande pågående. Ibland i sin stillsamhet suggestivt, som när de utspridda dansarna nästan omärkligt omgrupperar sig till en diagonal eller en sittande rad. Axlarna som mal runt, dansarna som med sina tungor gör tick-tick. I slutet av The View from Here blir mörkret tyngre, men ljudet växer till en större rytmik omfamnad av en vemodig sång. Skärmarna flyttas närmare scenens framkant till en smal korridor – visst är dans arkitektur. Visst är dans ett vridande och vändande, ett letande efter nya perspektiv.

Not: Förställningen live-streamas på nytt 18 april.

Margareta Sörenson

Fler Recensioner

Annonser