Nyårskväll med tysta släckta teatrar, nej inte helt och hållet…

Inte överallt. På Teater Wielki i Warsawa sjunger solister framför en fulltalig orkester. Det är Gala Sylwestrowa: Mozart & Rossini som pågår och som även kan ses i efterhand. Somliga musiker bär mask, men de flesta gör det inte. Operan har gjorts om till konserthus och solisterna står framför musiker och dirigent och sjunger utdrag ur berömda operor. Samtidigt projiceras motsvarande operaproduktion i full kostym och scenografi på fondväggen. Allt sker inför en tom salong, men evenemanget direktstreamas. Det är dessutom tillgängligt för oss alla:
vod.teatrwielki.pl/gala-sylwestrowa/
Och längre österut i Ryssland, har det spelats under hösten. Den 18 december avslutades festivalen Dance Open i Sankt Petersburg med en stor internationell gala. Festivalarragörerna försäkrade att de utländska gästerna togs om hand och beskyddades ”som om de varit kosmonauter”.
Ikväll har två föreställningar av Nötknäpparen hunnit spelas på Bolsjojteatern och den spelas även i morgon. I Sankt Petersburg däremot väntar man med att programlägga tills en vecka in i januari, det gäller såväl Mariinskij som Michailovskijteatern.
I en summering av spelåret i dagstidningen Kommersant den 30/12 berättas att det har hållits festivaler, tävlingar och mängder av balettpremiärer runtom i Ryssland i städer som Krasnojarsk, Moskva (Bolsjoj), Novosibirsk, Perm, Petersburg (Michailovskij Teatern), Samara, Rostov, Petrozavodsk, Kazan, Perm, Astrakhan med flera räknar journalisterna Tatjana Kuznetsova och Sergeij Chodnev upp i sin artikel som uttrycker stark oro över framtiden för scenkonsten.
Stora ryska ensembler har hållit igång och mer eller mindre hårda restriktioner var gäller beläggning av salongerna, vilket medfört stora ekonomiska förluster. Det har också förekommit många sjukdomsfall i ensemblerna, men endast två dödsfall som gäller två balettmästare som var över 80 år gamla. (I Ryssland jobbar gärna pedagoger vidare långt över pensionsåldern.)
”All denna hektiska, massiva, uppenbarligen olönsamma verksamhet (som är särskilt slående i jämförelse med den kategoriska isoleringen i väst, där i sällsynta fall teatrar visar glest befolkade föreställningar eller håller salen helt tom och säljer biljetter till Internet-tittare) kan knappast bara tillskrivas myndigheternas kulturpolitik. Och inte bara traditionell rysk bekymmerslöshet eller tapper arbetsnit förklarar denna rasande passion. Det verkar som månader av tvångsstopp (under våren ö.a.) orsakade en explosion av kreativ aktivitet hos koreografer och truppernas konstnärliga ledare. Och den enklaste förklaringen är att baletten kämpar i ren självbevarelsedrift. I detta yrke verkar axiomet ”rörelse är liv” bokstavligt talat skrämmande.”
Se vidare www.kommersant.ru/doc/4625507

Ann-Marie Wrange

Fler Nyheter