Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Fredag 04 december 2020

Kropp och koreografi på utställning

2020-11-22

Fakta:

Namn: Close Encounters – en koreografisk udstilling.
Koreografi: Andros Zins-Browne, Adèle Essle Zeiss, Sonja Jokiniemi, Christian Falsnaes, Margrèt Sara Gu∂jónsdóttir, Erna Ómarsdóttir & Valdimar Jóhansson.
Plats: Den Frie Udstillingsbygning, Østerbro, København.
» https://www.dansehallerne.dk/forestilling/close-encounters-2/

Dansehallerne har under fyra dagar kommit tillbaka i Den Frie Udstillingsbygning på Østerbro i Köpenhamn, där de liksom 2018 och 2019 under rubriken Close Encounters har presenterat en koreografisk utställning. I denna den tredje upplagan av Close Encounters har målet varit att undersöka spänningsfältet mellan koreografi som presentations- och uttrycksform och utställningsrummets konventioner.
Dansehallernes konstnärliga ledare, Danjel Andersson, har kurerat fem koreografer till utställningen, medan Den Frie Udstillingsbygning har valt att ställa ut bildkonstnären Christian Falsnaes, som arbetar med koreografi som ett redskap i sina verk.
Mycket fascinerande är det att slå sig ner i den flotta gamla träbyggnadens avlånga rum med takljus, där svenska Adèle Essle Zeiss’ balansverk Fält från 2019 är installerat. Här svävar fyra mycket långa brädor utspända längs rummet. En dansare ligger på tvärs över brädorna i den ena änden och har som motvikt till tunga säckar i den andra ändan, och tyngden på brädorna ger träet en flott bångnande spänning. Men det fascinerande är, hur kroppens vikt fördelar sig på de fyra brädorna och med ganska små rörelser kan ändra hela balansen och jämvikten.
Mycket intressant är även isländska Margrét Sara Gu∂jonsdóttir teknologiskt nyskapande verk Conspiracy Archives (2017-2020) i det intilliggande rummet. Verket använder sig av så kallad Mixed Reality-teknologi, och genom att ladda ner en app på en iPad eller smartphone, kan man få uppleva, att rummets olika stillbilder av dansare kommer till livs, när man tittar på det enskilda fotot via sin skärm. Med användning av Margrét Sara Gu∂jonsdóttirs egen somatiska release teknik, Full Drop, rör sig dansarna i slowmotion som dubbelexponerade videor, ackompanjerat av effektfulla soundscapes. Ett mycket fint levande arkiv av långsamma rörelser.
”Förr i världen är så långt borta,” säger en röst på engelska i en högtalare i det rum, där man upplever amerikanska Andros Zins-Brownes helt nya verk Remainders. Det är just uttalanden i förhållande till corona-situationen, som verkets ljudbild på ett mycket aktuellt sätt består av, inklusive kommentarer om att uppleva saker tillsammans och om den närhet, som har gått förlorad.
Remainders är skapad i samarbete med fem performers, som alla har sin bas i Köpenhamn och de uppträder i skift. Jag fick se dansaren Klara Utke Acs, som iförd svarta stövlar, vita byxor, grön blus, med stark närvaro, fantasi och fin rytm i sina rörelser intog rummet i det högaktuella verket, där det faktum att dela rum med en levande dansare blev till en stark kontrast till allt som numera avsaknas. Så Remainders blev i hög grad till det nära möte, som Close Encounters antyder.
Islandske Erna Ómarsdóttir & Valdimar Jóhansson sätter i sin installation Black Yoga Screaming Chamber (2013) fokus på det mänskliga skriket genom att uppmana publiken att skrika i en tillsluten svart låda för att få uppleva skrikets helande kraft. En upplevelse som undertecknad gick miste om, men inte kunde undgå att höra, när andra gick in i lådan.
Danska Christian Falsnaes, som ofta gör publiken till material för sina performanceverk, involverar även publiken på ett direkt sätt i sitt verk Stage från 2017. Här bjuds publiken upp på en scen, där de utrustade med hörlurar, får ta emot koreografiska instruktioner. Idén är på inget sätt ny, men appellerar till många och tillför utställningen dynamik med sina hela tiden omväxlande levande skulpturer.
I finska Sonja Jokiniemis installation Cranky Chunks (2020) är kroppen särskilt närvarande i de fina sirliga bläckteckningarna på väggen av olika kroppsdelar. Hängande textilmattor i form av långa svarta och vita trådar som man både kan röra sig mellan och kika igenom, kan uppfattas som gränser mellan det mänskliga och det icke-mänskliga.
Det var dock verken Fält, Conspiracy Archives och Remainders, som framstod som de allra starkaste under den här upplagan av Close Encounters.

Dansehallernes konstnärliga ledare Daniel Andersson har med anledning av den tredje utgåvan av Close Encounters skrivit ett manifest, som kan läsas här:

Exhibiting Choreography

An Exhibition.
The visitors are free to move.
To stay.
To interpret.
To move from room to room.
Rooming.
Taking time.
As much time as they need.
The visitors.
The pieces.
The art.
The art pieces.
Get their space.
Have their space.
The moving in space.
The spaces.
Choreography: the art of organizing movements.
Thinking movements.
Realizing potential movements. Movements, time and space equals dance. Or life. Or wind.
Dance without choreography.
Choreography without dance.
Dance without dance.
Dance without wind.
Choreography on its own.
An exhibition.
Dance without time.
Dance to the end of time.
An exhibition.
Exhibition of choreography.
Exhibiting choreography.
Choreographic exhibit.
The visitor moves in the spaces.
Free to move.
The art move.
The wind move.
The earth move.
The universe move.
Choreography.
Without time.
An exhibition.
Move. Float. Scream. Undo.

Manifesto Close Encounters 2020

Vibeke Wern

Fler Recensioner

Annonser