Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Fredag 04 december 2020

Levande bilder och svävande kroppar

2020-11-17

Fakta:

Namn: Close Encounters
Plats: Dansehallerne, Den Frie, Köpenhamn
» https://www.dansehallerne.dk

Dansehallerne och utställningsbyggnaden Den Frie har ännu en gång slagit dörrarna till en koreografisk utställning med sex verk som befinner sig i gränsområdet mellan konst, dans och performance. Utställningen Close Encounters fokuserar på interaktion med de besökande museibesökarna – naturligvis försvarligt avspritat och bara med ansiktsmask
Utställningens mest intressant verk är Conspiracy Archives av isländska Margrét Sara Guðjónsdóttir. Tillsammans med fem dansare, mediaudviklaren Keith Lim och konceptutvecklarna Susan Kozel och Jeannette Ginslov har hon skapat, vad man kan kalla en slags levande bilder. Stora färgbilder av dansarna från Margrét Sara Guðjónsdóttirs tidigare föreställning Conspiracy Archives är utställda, men i sig själv är fotografierna inte speciellt intressanta. Det blir de dock, för att museibesökaren kan hålla sin mobiltelefon alldeles framför fotografierna, och med app’en Conspiracy Archives börjar motivet röra sig. Dansarna kliver så att säga ut ur bilderna och börjar dansa på museibesökarens skärm. Effekten är enormt fascinerande och påminner lite om ett hologram. Gränsen mellan det statiska och rörliga, mellan åskådare och motiv, mellan nutid och forntid suddas bort och alltsammans möts i ett futuristiskt rum. Conspiracy Archives är ett verk, där ny teknologi och avancerad bild-redigering används på ett kreativt och nyskapande sätt och ger hopp om nya konstformer i framtiden.
Isländska Erna Ómarsdóttir och Valdimar Jóhannsson har skapat verket Black Yoga Screaming Chamber, som är ett svart skåp som man kan stänga in sig i. I skåpets mörka inre kan man skrika ut sina frustrationer. Man kan således kreere sin helt egna fysiska utgåva av Edvard Munchs Skriket. Men innan man börjar med att skrika loss och vara oförskämd mot sin svärmor eller chef, ska man vara uppmärksam på att att skåpet inte är ljudisolerat, andra museibesökare utanför skåpet kan höra allt. Det kräver mod att släppa loss, när andra museibesökare hör på, men det är säkerligen en lättnad att få skrika ut alla sina instängda känslor. Man kan självklart också ge uttryck för ett glädjeskrik, om man hellere vill det och har mer behov av det.
I verket Stage av danska Christian Falsnaes kan museibesökaren själv dansa på en scen. Det sker i enlighet med anvisningar från en röst i de hörlurar som delas ut när man kliver ut på scenen. Museibesökaren blir instruerad att utföra en enkel koreografi. Gästen får således en lektion med en egen koreograf, uppe på en scen och med de andra museibesökarna som åskådare. Upplever man inte sig själv som en dansare, kan man åtminstone, känna sig som en levande skulptur.
Även finska Sonja Jokiniemis verk Cranky Chunks lockar till rörelse. Hennes vackra svart-vita-texstilkonst hänger ned från taket som transparenta gardiner eller ridåer, som museibesökaren nästan inte kan passera utan att få lust till att röra sig runt mellan och på så sätt få uppleva det luftiga rum, som textilerna skapar.
Slutligen visades även verket Fält av svenska Adèle Essle Zeiss, som har hängt upp plankor i rummet, som svävar i ståltrådar. Själv balanserar Adèle Essle Zeiss liggande på några av plankorna. Hon i ligger i den ena enda av plankorna, som skulle tippa, om det inte var för de tunga cementsäckar som fungerar som vikter i andra änden. Likaså måste Adèle Esse Zeiss fördela sin vikt på plankorna på ett helt annat sätt än om hon exempelvis skulle stå upp. Verket handlar alltså om vikt, motvikt och balans. Även om vi inte dagligen tänker på vår kroppsbalans, för att vi för länge sedan har lärt oss och lagrat denna förmåga i kroppen, så känner vi i varje fall till den svåra balansgången inför alla våra andra göromål i livet.
Utställningen som även visar verk av amerikanska Andros Zins-Browne, som kanske är fluktuerande, men den bjuder absolut på intressanta tankar, där särskilt Margrét Sara Guðjónsdóttir och hennes teams användning av ny teknologi banar väg för helt nya och spännande perspektiv på danskonsten.

FAKTA

Torben Kastrup

Fler Recensioner

Annonser