Smärtsamt och högaktuellt om självförakt och försök till självläkning

– Vad var jag för dig? Det säger kvinnan, ensam på Inkonst stora scen, i början av Exit, en nyskriven pjäs som undersöker gränslandet kring sexövergrepp, efter ny samtyckeslag från 2018. Skådespelaren Hanna Carlsson gör sin rollkaraktär mycket övertygande,
i ständig kamp mot sig själv, sin sårbarhet och sina försök att ta tillbaka sin existens, sitt jag. Om och om upprepas denna mening under föreställningen, som ett förtvivlans rop på svar. Men hon säger inte VEM var jag, utan vad, som om hon förlorat sin identitet, så som jag uppfattar det.
Kvinnan i pjäsen dissekerar sig själv genom ett flöde av tankar för att förstå vad hon har gått igenom, en berättelse om att ta tillbaka sin egen kropp. ”Min läkare säger att jag skall skrika i en kudde, men det fungerar inte!” utropar kvinnan samtidigt som hon med mimik och kroppsuttryck gestaltar texten med största möjliga kraft, speciellt sin egen kraftlöshet, närmast dialektiskt. Exit är en stark föreställning med i mörker, med svarta moln, då och då starka ljusstrålar som ger eftertryck åt orden. Hon talar om ”offret”/sig själv, att
hon ”hatar sig själv för vad han har gjort mot henne”!
Bakom henne, en stor filmbild med kvinnlig ansikte på väggen som manifesterar det som sägs, med eftertryck. Efter en stund klär hon av sig, samtidigt som hon försöker ta tillbaka sin historia, sitt liv, i ett rembrandts ljusdunkel, en mycket engagerande föreställning om att finna sin identitet, kunna förlåta sig själv för vad en annan person har gjort, smärtsamt aktuell i dessa tider.

Ingela Brovik