Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Fredag 04 december 2020

Den eviga kampen mellan fornuft och känsla

2020-10-29

Fakta:

Namn: Sylfiden
Koreografi: Bournonville
Regissör: Nikolaj Hübbe m.fl
Musik: Løvenskjold
Plats: Den Kongelige Ballet, Det Kongelige. Kapel, dirigent David Levi. Gamle Scene til 25. november
» https://kglteater.dk

Ida Praetorius och Jón Axel Fransson är strålande i huvudrollerna i Nikolaj Hübbes nya sagolika och romantiska iscensättning av Sylfiden.
Bournonvilles Sylfiden är en av kronjuvelerna i Den Kongelige Ballets repertoar. Med sitt existentiella tema om att vara splittrad mellan fornuft och känsla – personifierat av James, som på sin bröllopsdag överger sin förlovade för att följa efter det bevingade drömväsendet Sylfiden ut i skogen – ger denna romantiska balett upphov till många tolkningsmöjligheter.
Nikolaj Hübbe, som i sin karriär som dansare gav James många olika facetter i olika stadier av sitt eget liv, har nu som iscensättare skapat inte mindre än den tredje versionen av Sylfiden till Den Kongelige Ballet.
Redan innan han blev balettmästare, gjorde han år 2003 sin första, mycket traditionella, men väl utformade romantiska version. Härefter gjorde han 2014 konsekvent upp med den romantiske tradition i en version som inte var så lyckad, där han bland annat fokuserade på könsidentitet i en stramt minimalistisk och lite tråkig svart-vit scenografi. Nu har han trogen Bournonvilles steg och traditioner tillsammans med scenograferna Mia Stensgaard och Anja Vang Kragh skapat en ny version, helt ägnad saga och stor romantik i vackra färger, som i långt högre grad kommer att falla publiken i smaken än den förra.
En viktig medspelare är Åsa Frankenbergs ljusdesign, som förstärker de lysande gyllne och rosa färgerna i Sylfidens abstrakta naturuniversum i stark kontrast till den första aktens mörka konforma skotska rum med tunga draperingar och tapeter. Sylfiden och hennes medsystrars lätta tyllklänningar är enormt raffinerade – det ser ut som om vingarna växer ut på ryggen på dansarna och skottarnas tunga kiltar i olika rutmönster svingas flott i dansen.
Frågan är alltid vem som egentligen har förmågan att se Sylfiden. I den här versionen är hon ett drömväsen i James tankar, och och en nyhet i den här versionen är att hon i stil med hur den vita svanen i Svanesøen, introduceras under bröllopsfesten och bland annat ses genom scenografins transparenta väggar som ett svävande väsen ute naturen.
I premiärlaget dansade Ida Praetorius för första gången i karriären titelrollen och visade nya konstnärliga djup med sina följsamma växlingar mellem sorg och glädje. En helt igennem bedårande, förförande och kokett Sylfid med vackra armar, förnämt fotarbete och fina musikaliska fraseringer. Med säker sans for Bournonville-stilen, med vackra hopp och psykologisk inlevelseförmåga gav Jón Axel Fransson en stark tolkning av den eldfängda och splittrade James, som han nu dansade för första gången.
I Kizzy Matiakis sätt att framföra häxan Magde fick man en fin antydning om en falnad skönhet hos den fula, hämdgiriga kvinnan. Vilka kommenderande expressive händer hade inte solodansaren som nu den 14 november avslutar sin karriär i Den Kongelige Ballet i rollen som Madge.
James förlovade, Effy, och hans rival, Gurn, blev fint gestaltade av Stephanie Chen Gundorph och Benjamin Buza, och dansen levde också fint i kåren. Aftonen igennem höll David Levi en fin hand över Det Kongelige Kapel.
Sylfiden är ett verk, som säkert fortsätter att rumstera omkring i huvudet på Nikolaj Hûbbe. Men nu har han i alla fall skapat en förtrollande vacker, väldansad och slitstark version.

Vibeke Wern

Fler Recensioner

Annonser