Högaktuellt verk om flykt och solidaritet

Två kvinnor på flykt genom Europa under andra världskriget handlar det om i Sidonie och Nathalie, Sigrid Combuchens Augustnominerade roman från 2017, i dramatisering och regi
av Karin Parrot Jonzon. Med urpremiär på Malmö Stadsteaters Intiman nu i höst har den varit utsåld hela tiden på teatern där endast femtio personer kan få komma in i teatersalongen med plats för 300.
Sidonie (Cecilia Lindqvist) kallskänkan som suttit i fängelse för misshandel tar sig fram med viss ilska, Nathalie (Sandra Stojiljkovic) som förlorat make och tre barn i kriget håller sig mer diskret. De två kvinnorna, franska medborgare, tycker inte om varandra på grund av olika klasstillhörighet, men behöver hålla ihop.
Ett kokt ägg (som de fått av en tysk kvinna) är det enda som finns att äta, vid ett visst tillfälle under flykten, där Sidonie först tar en bit, lämnar över ägget till Nathalie, som äter en tugga med äggula, lämnar sedan tillbaka ägget till Sidonie, som fortsätter med liten bit, ger sen tillbaka till Nathalie.
Scenen gestaltar en ambivalent solidaritet mellan de två på flykt, som ogillar varandra, men färdas tillsammans genom Europa 1944 mot Sverige, Limhamn-Malmö för att komma undan krigets fasor.
Historien om ägget berättar Sidonie när de kommit i land i Skåne och kan känna sig trygga,i ett läger där de måste ta av sig alla kläder, som bränns upp, få nya kläder, nya namn och arbete på en herrgård utanför Höör.
Karin Parrot Jonzons regi tar fram det kraftfulla hos de två utsatta kvinnorna som flytt på olika sätt, Sidonie till Sverige, Nathalie från Frankrike, vilket skapar olika förhållningssätt hos de två. Cecilia Lindqvists Sidonie är den arga kvinnan som ofta ler stort, trotsigt,
med sitt utagerande kroppsspråk, medan Sandra Stojijkvics överklasshustru har ett introvert förhållningssätt till identitet och sin sorgsna familjehistoria.
En intensivt laddad teaterföreställning om flykt, ny identitet, svårt nytt språk, om kvinnorna som hamnar i Höör, Helsingborg och andra orter med olika arbetsvillkor, svartjobb eller hyggligt folk.
Den blir existentiell i sitt sätt att skapa perspektiv över tid och rum, med suveräna skådespelare vars mimik och kroppsspråk pendlar mellan det lyhörda och det drastiska, där en trött resväska kan innehålla ett helt liv.
Minnesvärd, angelägen, stark teaterupplevelse som gestaltar smärtpunkterna i flykten under andra världskriget. Tidsandan då och nu, gör den synnerligen aktuell i vår egen tid. En tid av flykt och sökande efter identitet samt längtan efter hemortsrätt och tillhörighet.

Ingela Brovik