Avfallssortering med magi och trolleri

Koreografen och regissören Kitt Johnson, som under nästa månad tillsammans med 19 andra konstnärer tilldelas Wilhem Hansen Fondens Hæderslegat på 75.000 danska kronor, har i sin nya forestilling Spoiiiiiiiiing tagit sig an en för henne helt ny målgrupp, nämligen barn i åldern 6 -10 år. Men som vuxen med en barnslig själ kan man verkligen också glädja sig över de både visuella och auditiva trollerier som jonglören Samuel Gustavsson och musikeren Sture Ericson skapar på scenen som skräpsorteringsexperter iförda stora svarta overaller.
Plast? Papper? Metall? Elektronik? Det är några av frågorna som de två renhållningsarbetarna hela tiden ska avgöra men även riktar till publiken, när de tömmer och sorterar innehållet från fyra stora säckar med skräp. Den underliggande pedagogiska tanken med föreställningen, som använder sig av humor och inga pekfingrar är förstås att det dels är viktigt att sortera sopor korrekt, dels att se de nya möjligheterna i att återanvända saker och ting. För som det står på föreställningsaffischen: En människas skrot är en annans skatt.
Det är med poetisk känsla för skräpets hemliga musik och dolda skönhet som Sture Ericson och Samuel Gustavsson går på upptäcksfärd i sopsäckarna.
Sture Ericson, som i sitt gråa skägg och stickade luva liknar en sävlig gammal tomte, kan skapa musik med såväl bordtennisrackertar, som målarburkar och driksglas. Men han bjuder också på fin saxofonmusik och elektroakustisk musik till föreställningen.
Den yngre Samuel Gustavsson med grön keps är både en elegant jonglör och trollkonstnär och han skapar inte minst ögonblick av stor magi, när han får ett kvastskaft till att sväva fritt i luften och röra sig runt i rummet. Precis i Trollkarlens lärling tar kvastskaftet plötsligt ledningen och makten.
Det råder en både vänlig och lite pillemarisk stämning mellan de två sopgubbarna, som inte är helt ensamma på scenen. Redan innan publiken kommer in i salongen, tittar Sture Ericson och Samuel Gustavsson förbi och berättar att Axel är på fri fot. Men vem är Axel? Det svaret kan vi nog våga oss på att avslöja här: Det är ett ett litet skyggt djur, som självklart hinner titta fram, innan föreställningen om att se det stora i det lilla avslutas.

Vibeke Wern