Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Lördag 26 september 2020

Underfundigt och överraskande

2020-09-14

Fakta:

Namn: Panflutes & Paperwork
Koreografi: Ingrid Berger Myhre
Musik: Lasse Passage och Ingrid Berger Myhre
Ensemble: Dansare: Ingrid Berger Myhre och Lasse Passage, Ljus: Edwin van Steenbergen Rådgivning: Merel Heering, Alex Zakkas Kostym: Min Li
Plats: Dansstationen i Malmö 10/9 2020
» https://ingridbergermyhre.com

Panflutes & Paperwork är en duett med två egensinniga konstnärer och dansare, koreografen/dansaren Ingrid Berger Myhre och kompositören/musikern Lasse Passage som leker med olika sätt att sammanföra dans och musik- och man är väl aldrig så allvarlig som när man
leker och skojar med saker och ting, eller hur? Med utgångspunkt i partitur fokuserar de struktur och metod, före begåvning och förmåga, med stor variation. Ena stunden sitter de två framför publiken på Dansstationen i Malmö och uttalar orden ”fish and chips” om och om igen som ett
slags besvärjelse, eller ironi. I nästa stund trycker hon sitt ansikte mot scengolvet medan han rör sig bakom hennes utsträckta gestalt, faller långsamt hit och dit, surrealistiskt, i ständiga rörelsemönster med mjuk energi som tar plats på scen. Det är en extremt lågmäld, lyhörd föreställning, om att skapa dans till musik – musik till dans – eller någonting mer i utåtriktade åtbörder eller nya sätt att skapa strukturer och bilder av rytmisk energi med små taktpinnar eller andra pinnar som används i musik.
Inte bara rytm och rörelser iscensätts av deras ansikten och kroppar utan även pinnar i rörelse som blir till mobila abstrakta bilder, som i tidig modernistisk konst, som ett nyskapande sätt att utforska relationer mellan dans och musik.
När Lasse yttrar någonting om ”sense of silly humour” ger det associationer till brittiska Monthy Python med den bisarra humor som finns i föreställningen, dock inga drastiska utspel som John Cleeses ”silly walk”, men man är ändå i närheten, med elegans och ironi, som när han tar vissa danssteg, som får publiken att skratta, på ett sällsamt sätt.
Relationen mellan koreograf och kompositör gestaltas med lek, glädje, frågetecken, sång och musik med gitarr, i en fysisk konversation med underfundig humor, musikalitet, ironi och mitt i alltihop, viss mystik, i en föreställning som inte liknar någonting annat.

Ingela Brovik

Fler Recensioner

Annonser