Levandegjord danshistoria

Ikoniskt kallas alltför många och alltför mycket, men Yvonne Rainers koreografi Trio A förtjänar epitetet. Yvonne Rainer hörde till de unga fritänkande koreograferna i New York på 1960-talet som skapade nytt och tänjde gränserna för dansen. Vid premiären i januari 1966 hette verket The Mind is a Muscle, och bestod av en fem minuter lång sekvens som upprepades och dansades parallellt men inte samtidigt av tre dansare: Yvonne Rainer, Steve Paxton och David Gordon.
Yvonne Rainer förändrade verket många gånger. Mest berömt är kanske versionen då det dansades av en stor grupp nakna dansare som endast skylde sig med USA:s flagga – det var tiderna för protester mot USA:s krig i Vietnam.
Vardagliga rörelser som utförda av vanliga människor i vanliga kläder var ledstjärna för den nya post modern dance som följde tätt inpå Merce Cunninghams arbete. Rainer, Trisha Brown, Steve Paxton och andra sa bestämt nej till teatralitet och föreställningar, nej till virtuositet, nej till allt magiskt, vackert eller känslosamt. Och bara ja till event och platsspecifika verk som ofta gjordes en enda gång. Genomslaget blev stort och inflytandet enormt i decennier.
En av många nya instuderingar gjordes 2018 för Weld och festivalen Within Practice av en jämnårig medarbetare till Yvonne Rainer: Emmanuèle Phuon, och dansades av Björn Säfsten, Sebastian Lingserius och Stina Nyberg. Nu tas det åter upp på Dansmuseet och de två dansande männen har nu en annan kvinnlig partner: Nassim Meki.
Det är intressant att se ett stycke levandegjord danshistoria, men det är också en påminnelse om hur komplexa förflyttningar i tid är – det må gälla Svansjön eller Trio A. Den vanlighetens look som utmanade sin tid, är i dag helt enkel bara, just det, vanlig. Sekvenserna om fem minuter är korta och blir mer en demonstration av tankegångarna från 60-talets New York än ett eget uttryck. På ett museums nytra golv närmast lite långtråkigt, trots att verket inte tar mer än dryga halvtimmen.

Trio A – Remembering and Disremembering (1966-2020) ges på Dansmuseet i Stockholm till och med 13 september.

Margareta Sörenson