Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Fredag 04 december 2020

Hvor landet ender/Där landet ändar – dans på Danmarks nordspets

2020-09-02

Fakta:

Koreografi: Tobias Praetorius
Filmare: Tom McKenzie
Musik: Alexander McKenzie
Ensemble: Tobias Praetorius
Plats: Grenen ( på Danmarks nordspets där Kattegatt och Skagerak möts)
» https://vimeo.com/449545557

Tom McKenzies vidvinkel-kompositioner och flygande kameradans målar slående monumentalbilder omkring Tobias Praetorius’ intensiva, förtätade rörelseström, men mötet mellan konstnärerna ute på Grenen förlöses inte helt och fullt.
Tobias Praetorius, Alexander McKenzie och Tom McKenzie, som är de drivande krafterna bakom kompaniet Kammerballetten, har tillsammans skapat ett fyraminuters platsspecifikt filmverk, Hvor landet ender, som just har haft online-premiär i samband med Kulturmødet på Mors. (Ett årligt danskt kulturevenemang på Morsø i Limfjorden där politiker möter kulturbranschen).
Tobias Praetorius har formgivit och dansar själv sin koreografi till Alexander McKenzies melankoliska pianospel. Det hela är filmat på Danmarks nordspets kring sommarsolståndet. Mötet mellan människa och natur på Grenen, där vågor från Östersjön och Nordsjön bryts, inspirerade som känt är Skagenmålarna, men varken platsens konsthistoriska arv eller dansfilmens nationalromantiskt klingande titel tynger själva idén eller kreativiteten.
I Tom McKenzies film rullar de två haven från var sin sned vinkel mot brytpunkten, där den ur havsskum födda Praetorius dans i en drömartad övergång mellan natt och dag konventionellt börjar med en contraction i magen; händerna förs mot hjärtat och sträcks därefter ut mot vattnet.
Det utgör en utgångspunkt för betydelsebärande tecken, som pekar på en mänsklig erfarenhet, men på grund av att armarna sträcks ut horisontellt till sidan som i ett eko av horisonten bakom Praetorius – även tecknad vid midjan av dansarens vattenindränkta byxor och nakna torso – så uppstår en identifikation med elementen, som även markeras koreografiskt och vertikalt med en böljande rörelse, som flyter ifrån den högra handen i väst igenom armarna mot den vänstra i öst, ifrån Nordsjön mot Kattegatt.
Armar och händer dansar i spiraler och snäva cirkelformer, som utvidgas i vridningar och virvelmönster framför hela kroppen. En flödande cirkeldans kring en axel, där blicken vänds antingen inåt eller emot en fjärran vidd.
Här är Praetorius ansiktslös, övervägande filmad i profilbilder och i nära registreringar av muskelspel, leder och senor, där hans rörelsevärld och koreografiska rum vidgas och krymper som det tunga vatten som han både rör sig i och surfar på, tills han slutligen spegelvänder sin inledande rörelsefras; Kattegatt flyter mot väst, samtidigt som solen stiger upp, och han själv sjunker ner på knä i med benen i kors.
Det symbolmättade slutbilden, där vingburna måsar (som en slags drömbärare) seglar över himlen bakom honom medan världen vaknar, manifesterar inte bara havets föränderlighet och enhet, men berättar så som den uppstigande solen som symboliskt står vid sidan om Praetorius ansikte, om en medvetandegörande förklaring och om vattenelementets renande inverkan.
Det är episkt vackert inramat, men verket och mötet mellan de båda konstnärerna på Grenen finner inte sin fullständiga färdiga utformning.
Hvor landet ender är mycket väl uttänkt, utfört och komponerat inom fyra väggar i Köpenhamn, men filmat en tidlig morgon sommaren 2020 vid ett givet ögonblick i en verklighet som inte har kunnat regisseras eller är helt förutsägbart.
Ljuset, som flyter ut över skymningen, och väderläget denna dag när Kattegat och Nordsjön skvalpade likt sömniga tungkyssar, är ett tillstånd som inte harmonierar med den La Mer-agtiga stormande framfart, som ligger i Alexander McKenzies musik och skildras i Tobias Praetorius’ hyperestetiska, men också melodramatiska dans. Kontrasten verkar i varje fall inte helt övertygande tänkt i dialog med eller i avsiktlig opposition till ögonblickets eller platsens meditativa morgonstämning.
Det är därför Tom McKenzies fotografi, som skapar den samlande, imponerande tolkningen av platsen, musiken och dansen, och målar slående monumentala bilder i runtom Hvor landet enders intensiva, förtätade ström av rörelser med sina vidvinkelkompositioner och flyende kameradans.

Alexander Meinertz

Fler Recensioner

Annonser