Färgglad palett av levande dans på Tivoli

Det är en väldigt fin och omväxlande palett av dans, som i dessa dagar visas upp på Pantomimeteatret i Tivoli under dansfestivalen In Motion, där man varje dag kan uppleva allt från pantomim, balett och nutida till hip hop och neo-flamenco.
På grund av covid-19 är det ursprungligen planerade gästspelet med Alvin Ailey American Dance Theater i Tivolis Koncertsal under samma period sedan länge avlyst. Det gjorde att hela dansfestivalen In Motion tog sin början innomhus på Tivolis Koncertsal, med ett konstsamtal och en specialvisning med ett utdrag av Dansk Danseteaters nya stora produktion Kentaur, som får världspremiär i Italien i september och med ett års försening premiär i Danmark i Skuespilhuset maj 2021.
I samtal med Tivolis balletchef Peter Bo Bendixen fick vi vara med om att koreografen Pontus Lidberg och forskaren i artificiell intelligens, Cecilie Waagner Falkenstrøm, berättade om arbetet med Kentaur. En föreställning, där artificiell intelligens är medskapande till koreografien och med en röst dikterar, hur dansarna ska röra sig i rummet. Alla tio dansare är utrustade med sensorer, så de vet precis, var de befinner sig i tid och rum.
De två uddragen gav en interessant inblick i användningen av artificiell intelligens och även aptit på att få se mer för att förstå det större sammanhanget och idén med föreställningen.
Lämpligt nog startade Tivoli Balletteater, i tisdags på Pantomimeteatret med en av Tivolis äldsta pantomimer Harlekin mekanisk Statue även kallad Kassander som indbildt syg (Harlekin mekanisk staty respektive Kassander som inbillningssjuk). En härligt dansant snubbel-komedi, där inte minst Tommy Edvardsen som den gamle sure Kassander och Allan Nielsen som Pjerrot är äkta mimiska stjärnor.
Härligt var det också att få se Uppercut Danseteater i bokstavlig mening inta tiljorna på Pantomimeteatret i Stephanie Thomasens mycket fina och välgjorda koreografi Differences (ursprungligen från 2014 och vidareutvecklad 2018), som ställer frågor om vad det är som skiljer oss människor åt och vad det är som får oss att hålla samman.
De numera hela sju fina manliga break- och moderna dansarna bjuder på allt av såväl styrka och inlevelseförmåga, som humor och vrede på den lilla scenen, där de effektfullt använder sig av en Euro-lastpall som balansbräda och räddningsflotte. Med båtflyktingar och Black lives matters i tankarna blev denna 2020-version av Differences en stark och angelägen föreställning.
Det finns både sensualitet, charm, stolthet och styrka i Selene Muñoz’ Historias, där den skicklige dansk-spanske flamencodansaren står i intensiv musikalisk dialog med percussionisten Stephan Jarl, kontrabassisten Jesper Thorn och sångaren och saxofonisten Mademoiselle Karen. Och danske Sebastian Haynes, som är före detta dansare i Den Kongelige. Ballet och Nederlands Danseteater, var under två nummer en super elegant partner till den sköna Selene Muñoz. Dessa två dansarna önskar man sig verkligen att få se mer av i framtiden.
Därefter blev det ett fint återseende med Tim Rushtons Accordion Stories, koreograferat till Tivoli Balletteater 2015. Liksom vid premiären var Robert Thomsen i detta verk som är inspirerat av Jerome Robbins’ The Concert, verkligen kul och välspelande i rollen som den Grucho Marx-liknande lustigkurren med bowlerhat, som bokstavligt talat drar i trådarna på scenen. Det är fullt av uppfinningsrika rörelser och lyft i den underhållande baletten till tonerna av folkmusik i arrangemang av Accordion Tribe.
Musiken står som alltid starkt i fokus hos Kammerballetten, där de framstående musikerna från Trio Vitruvi finns med på scenen tillsammans med dansare från Den Kongelige Ballet.
Tobias Praetorius deltog med sitt nya expressiva solo Hvor landet ender, skapat i samarbete med kompositören och pianisten Alexander McKenzie till Grenen på Skagen, vid Jyllands slut där två hav mötas. Solot som kan ses på länken här är en inspelning från Grenen (vimeo.com/449545557?fbclid=IwAR1je-gNuXqVYkltHV5Suz7lcSGRYkGcTOH24GajZo-qnjukCK7PlvpzbJ8 )
Det blev dansat med intensitet, fint flow och stor musikalitet på Pantomimeteatret. Kammerballetten bjöd även på ett kärt återseende med Tobias Praetorius mycket fina duo Choral Dances (2019) koreograferat till musik av Bach och vackert dansat av Ida Praetorius och Liam Redhead. Från Kammerballettens program från 2019 kunde man även återse Kristian Levers fantastiskt expressiva och hektiska kvinnliga duo Fracture med Stephanie Chen Gundorf och Alba Nadal, som de två kvinnor, som inte kan hitta harmoni eller ro i Rachmaninovs mjuka Vocalise. Ett kärt återseende var det även med Kristian Levers dynamiska duo Unravel, där paret (Tobias Praetorius och Alba Nadal) till blev tvungna att avstå från varandra.
Som avslutning på Pantomimeteatrets program, som gick av stapeln 16.30-22.00 med passande pauser mellan varje kompagni, fick vi även chans att se Bundesjugendballett från Hamburg. Det var ingen lätt sak för åtta unga dansare att behöva uppträda efter Kammerballettens topprofessionella konstnärer.
Men det blev ett sympatiskt möte med de unga begåvade dansarna. Det fanns antydningar om corona-situationen i både Raymond Hilberts Contact/Less Contact och kompaniets egen koreografi And the people stayed home. Och det ställdes bra frågor om vad man önskar sig i livet i Ricardo Urbinos drömska verk What do I desire?.
Som en del av den uthungrande danspubliken var det en ren fröjd att se så mycket god och varierad levande dans på festivalen In Motion, och på Pantomimeteatert, där publiken sitter under bar himmel, artade sig augustivädret perfekt på premiärdagen.

Vibeke Wern