Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Fredag 07 augusti 2020

Avantgardist som skriver om konsthistorien

2020-07-21

Fakta:

Namn: Hilma af Klint: konstnär, forskare, medium
Plats: utställning på Moderna Museet Malmö.
» https://www.modernamuseet.se/malmo/sv/

Den ryske konstnären Vasilij Kandinskij, verksam i Tyskland i gruppen Der blaue Reiter, skapade det första abstrakta konstverket år 1911.
Det har varit ett viktigt steg framåt i den moderna konsthistorien vilket man fick lära sig vid studier i konstvetenskap på universitetet
i Lund (där jag själv studerade konsthistoria). Kandinskij var en av flera stora konstnärer som Piet Mondrian och Kazimir Malevitj vilka skapade den moderna och så provocerande konsten.
Men långt senare, på 1980-talet, har konsthistorien reviderats, av en kvinna i denna manliga domän, Hilma af Klint (1862-1944) svensk konstnär, forskare och medium som skapade det första abstrakta konstverket 1906, alltså fem år före Kandinskij.
Hon blev den abstrakta konstens pionjär, utbildad på Konstakademin i Stockholm 1882-1887, där hon fokuserade på naturalistiskt landskapsmåleri och porträtt, samtidigt som hon ville undersöka dimensioner bortom den synliga världen.
Men hon ville inte ställa ut sina abstrakta verk under sin livstid med få undantag, hon hade inte många utställningar och lämnade istället efter sig en stor samling radikala verk – för framtiden.
I Malmö Moderna Museets utställningspresentation sägs:”Hilma af Klint målade bilder för framtiden och den framtiden är nu.”
Överväldigande är det visuella vibrato som finns i Hilma af Klints Målningarna till templet gjorda 1906-1915, en tid då Hilma af Klint träffade en grupp på fyra kvinnor och de bildade tillsammans De Fem, som övade sig i sin förmåga att ”kanalisera” ett högre medvetande, vilket hon formulerade: ”Bilderna målade direkt genom mig (…) jag hade ingen aning om vad bilderna skulle föreställa (..)” och vi besökare på museet kan se i Turbinhallen, gigantiska målningar, gjorda på papper (troligen av ekonomiska skäl, eftersom det blev billigare så) senare uppklistrade på duk. De är magnifika bilder från 1906-1908, som tematiserar människans olika stadier av utveckling, där symboler som svanen, korset, spiralen återkommer med geometriska former, i ljusa pastellfärger (som lägger till en egen dimension) men templet är inte enbart en fysisk byggnad utan även den mänskliga kroppen som ett själens tempel.
Dessa verk är så stora att konstnären måste ha legat på golvet för att kunna utföra dem, berättar en av de anställda på museet, bilder med magisk kraft som dansar framför åskådaren, med sin visuella energi och strikta, intrikata form, till exempel Svanen nummer 9 en abstrakt bild som leker i färg och form med åskådarens perspektiv.
I total kontrast till Svanen nummer 1, där en vit svan möter en svart, näbb mot näbb, här möts manligt och kvinnligt, mörker och ljus, och även i andra verk i mikro-och makro-perspektiv. I abstrakt konst blir den synliga verkligheten föremål för analys och förenkling, bilden avkläds varje yttre form av betydelse. Men hos Hilma af Klint tycks det finnas både- och, enligt min subjektiva upplevelse.
Utställningen ger mig associationer till en annan, mycket minnesvärd typ av modernism som jag sett på Museum fur Kunst und Gewerbe i Hamburg om rysk avantgarde 1910-1934 med titeln Mit voller Kraft ( med full kraft). Den bestod av många dynamiska verk gjorda före, under och efter ryska revolutionen- som dock förbjöd denna konst, och som därför varit på turne´ utomlands, som en evig road-movie. Vad jag minns bäst är en tekanna i form av ett kraftfullt framrusande lokomotiv,tillsammans tågvagnar av tekoppar, något av det mest egensinniga konstverk jag sett.
Dessutom, bilder av Tatlins torn i glas som skulle göra den politiska makten synlig och transparent, som makthavarna (Lenin, Stalin) godkände men aldrig gjorde allvar av. Men, som muséets guide sade, detta Tatlins torn blev verklighet när riksdagshuset i Berlin rekonstruerades efter Murens fall och fick ett gigantiskt tak av glas, där alla kan stå och titta ner på vad som sker.
Dessförinnan, en sällsam utställning av Ola Billgren , Studier i rött på Moderna Dansteatern i Stockholm, abstrakt konst som iscensattes på dansteaterns scen, konst och publik i rörelse med existentiell intensitet. Tänk om man skulle kunna göra om detta med bilder av Hilma af Klint, nu, när framtiden (enligt Moderna Museet i Malmö) är här?

Ingela Brovik

Fler Recensioner

Annonser