Tanz im August i Berlin äger rum för 32:a gången, men i en specialversion på nätet och utomhus
Alla festivaler ställer inte in sina program. Precis som den italienska teaterfestivalen i Santarchangelo som just nu pågår som bäst, men på ett coronasäkert sätt, arrageras en specialutgåva av Berlins dansfestival Tanz im August. Det blir dels arrangemang online, dels utomhus under en tiodagarsperiod mellan 21-30 augusti.
I det digitala programmet presenteras en mängd spännande föreställningar, och förutom dem också digitala presentationer och konferenser, de flesta sända från teatern HAU2. Biblioteket im August kommer att hållas öppet i den före detta WAU restaurant och café, där det också i begränsad omfattning kommer att finnas möjligheter till att utomhus se vad som visas på scenen.
Följande produktioner kommer att visas online på Tanz im August websida och offline på allmänna platser: Den franska koreografen Boris Charmatz Terrain Infini, där han i sitt fördomsfria sökande efter evigheten experimenterar med dans och matematik.
Det blir andra typer av experment med performancekonstnären Faye Driscoll som i sin Thank You For Coming: Space undersöker samexistens och saknad.
William Forsythe visar i sin fina A Quiet Evening of Dance med en liten grupp väl samspelta dansare prov på lekfullt underfundig dynamik. Ett mycket omtyckt verk som fanns på programmet till flera dansfestivalen redan under förra sommaren.
Den kanadensiska koreografen Clara Furey visar tillsammans med sina sju dansare i Cosmic Love prov på naturens kraftspel på ett sätt som enligt pressmeddelandet ger plats för ”introspektion och fantasi”.
Den ständigt överraskande flamencodansaren Israel Galván visar tillsammans med musiken Niño de Elche i deras Coplas Mecánicas en slags maskinliknande och metallhård version av flamenco.
Brasiljanske koreografen Thiago Granato utforskar tillsammans med sina tre dansare i verket The Sound They Make When No One Listens lyssnandets konst. Ett uruppförande som knyter an till vår tids ekologiska, politiska och personliga kriser.
Det blir koreografiska assemblage med den sydkoreanska koreografen Geumhyung Jeong som i sin Homemade RC Toy ineragerar med en robotdocka.
Den finska koreografen Milla Koistinen utforskar med sitt verk One Next to Me i hur hög grad våra beslut bygger på interaktion med andra. Det handlar om gruppdynamik bland människor med skilda bakgrunder.
Den nigeriansk-amerikanske koreografen Jaamil Olawale Kosoko visar med sin American Chameleon: The Berlin Installments en blandning av historia, självbiografi och fantasi prov på så kallad ”biomythography”.
Den spanske koreografen Marcos Morau kända performancegrupp La Veronal har i verket Sonoma låtit sig inspireras av surrealismen i filmregissören Luis Bunuels filmer.
Den enastående och till synes eviga danskonstnären Louise Lecavalier välkänd för sin oerhört atletiskt virtuella sprödhet redan på 1980 och 90-talen i gruppen La la la Humanteps, visar på årets Tanz im August i soloverket Stations nya prov på rent och expressivt rörelsespråk.
Afroamerikanska performancekonstnären Dana Michel visar Tysklandspremiär på ett verk som redan hunnit visas på många håll i världen. Cutlass Spring handlar om hennes olika roller som performer, mamma och älskarinna i ett verk som utforska ”facetter av den mänskliga sexualiteten”.
Om nyfikenhet, superkrafter och fantasteri handlar koreografen Lea Moros All Our Eyes Believe. Ett magiskt landskap befolkat av tre varelser tar form på scenen.
Hur många bilder kan ögat greppa på en och samma gång? I Stephanie Thiersch och performancgruppen Mouvoirs kamp med bilder, Bataille d’images, är det inte mindre än åtta dansare, Asasello Quarteten samt 41 musiker från franska Les Siècles orchestra, som står för det färgstarka flödet av intryck från scenen.
En hel liten akrobatfamilj med mamma, pappa och en åttaårig son skapar tillsammans föreställningen Des gestes blancs med spel, lek och initation. Föräldrarna Sylvain Bouillet & Lucien Reynès kallar sin lilla familjegrupp för Naïf Production.
Sydafrikanska Robyn Orlin tar itu med barndomsminnen från apartheidtidens Sydafrika i sitt verk We wear our wheels with pride and slap your streets with color … we said ‘bonjour’ to satan in 1820 …I verket som här har sin Tysklandspremiär visar hon på Rikscha-åkarnas motstånd och vägran att kompromissa och geupp sin värdighet.
Argentinske Ayelen Parolin visar enligt pressmedelandet på ”ett kalejdoskopiskt landskap av skiftande identiteter” i sitt verk WEG för nio dansare akompanjerade av en pianist.
Den kanadensiske performanceartisten Jacob Wren håller ett så kallat lecture performance A User’s Guide to Authenticity Is a Feeling som berättar den 20-åriga historien om performancekollektivet PME-ART. Det handlar om vilka principer som låg bakom deras kollektiva föreställningar, som hade att göra med ”den paradoxala kampen för att få vara sig själv”.
Som en del av Tanz Im Augusts treåriga projekt Urban Feminism – Empowering Woman in Urban Dance har festivalen bjudit in unga kvinnliga Berlin-baserade urbana danssapare till ett mentor-program. Via tre intensiva helger med workshos kommer de kvinnliga deltagarna lära sig mer om hur koreograf skapas i en professionell kontext. De får även tillfälle att presentera sina verk under festivalen.
Koreografen Arkadi Zaides undersöker tillsammans med sitt forskarteam i verket Necropolis som betyder De dödas stad de många avlidna papperslösa migranternas öde i Europa.
I samarbete med flera andra festivaler kommer det den 30 augusti att visas en radio ballet simultant på Tanz im August, Zürcher Theater Spektakel och Theater Festival Basel. Medverkande är Alejandro Ahmed (Brasilien), Edna Jaime (Mozambique), Geumhyung Jeong (Sydkorea), Eisa Jocson (Filippinerna), Raquel Meseguer (Storbritannien), Bebe Miller (USA), Maryam Bagheri Nesami & Mitra Ziaee Kia (Iran), Mamela Nyamza (Sydafrika), Bhenji Ra (Australien), Melati Suryodarmo (Indonesien), Yuya Tsukahara + Contact Gonzo (Japan), Dana Yahalomi / Public Movement (Israel).
Se vidare www.tanzimaugust.de
