Sinnliga passioner och förtärande svartsjuka

Det regnar överallt utan uppehåll – både inom- och utomhus i Pontus Lidbergs enormt sinnliga och sensuella dansfilm The Rain från 2007 som även belönats med många priser. Det strilande regnet är en metafor för längtan och passion det blöter bokstavligen ner och förbinder de agerande i den drömlika filmen där en ung Pontus Lidberg själv är en av de sex dansarna.
I filmen växlas effektivt mellan exteriörer och interiörer i form av en park och stenlagda gator, ett café ett sovrum, ett badkar och ett vardagsrum i sin beskrivning av tre par i olika faser av sina liv. Stämningen tonas in fint i de på samma gång vardagliga och surrealistiska situationerna av Hugo Therkelsons musik tillsammans med välkända låtar som Ne me quitte pas (Överge mig inte), Perhaps, perhaps, perhaps och Both sides, now.
Minnen från svunna tider och längtansfyllda drömmar hos den mogna kvinnan och mannen (Hedda Staver Cooke och Yvan Auzeley) är fint återgivna genom små korta klipp av känsliga beröringar i närbild, då den ena plötsligt dyker upp i den andras ensamhet. Den sensuella duetten mellan två tvekande unga män (Pontus Lidberg och Giovanni Bucchieri), som äger rum i vardagsrummet med en dans av lyft, rullningar på golvet och steg uppåt väggarna, är mycket fin. Duon mellan det unga paret (Alicia Vikander och Filip Guffin) är mycket rörande när de för första gången går tillsammans från caféet och till sovrummet.
Just under corona-tider, när vi nu under flera månader har varit tvungna att hålla fysiskt avstånd till andra människor än ens allra närmaste, verkar filmens sensuella närbilder av vattendroppar, hud och beröring extra starka. Pontus Lidberg förmår att mästerligt använda sig av filmmediets uttrycksmöjligheter i sin dansberättelse.
Före detta solisten vid New York City Ballet, Wendy Whelan, är perfekt som den eleganta överklasskvinnan, som står i fokus för uppmärksamheten i Pontus Lidbergs likaså prisbelönade dansfilm Labyrinth within från 2011. Ett psykologiskt dansdrama om hur kvinnans själlöse och konformistiske äkta man förtärs av svartsjuka. Han spelas lysande av Giovanni Bucchieri, medan Pontus Lindberg fint fyller rollen som kvinnans ungdomligt viga, men flyktiga älskare. Poängen i det raffinerade dansdramat är, att vi aldrig får veta, om älskaren är verklig eller bara en önskedröm.
En stor gammal lägenhet med massor av rum och dörrar som kan associeras till Hammershøis målningar, skapaer en vacker inramning till det mardrömsaktiga dramat, som understryks av David Langs dramatiska cellomusik. Här finns nåde kylig pardans och intensiva, expressiva passionerade duetter i det psykologiska dramat, där det är kvinnan, som bär på nyckeln till den förlösande scenen.
Medan vi väntar på att återigen få se levande dans på scenen, är det ett lysande initiativ av Dansk Danseteater att nu under väntetiden välja att visa dansfilmer av sin konstnärliga ledare Pontus Lidberg.

Trailer till The Rain: www.youtube.com/watch?v=-XcR5HFZ5ig

Trailer til Labyrinth within: www.youtube.com/watch?v=tB1UMP8b-Lc

Vibeke Wern