På cirkus finns det plats för många

I många tv-serier och dokumentärfilmer har vi kunnat se hur eleverna på balettskolor kämpar för att ta sig igenom nålsögat till en dansarutbildning och framtida anställning i ett balettkompani, såvida de inte gallrades bort från balettskolan, innan de blev färdigutbildade. Och vi har kunnat följa unga showdansare kämpa för att få riktiga betalda jobb i föreställningar och shower och förverkliga sina dansdrömmar på scenen med de store popikonerna.
Till slut har det äntligen blivit dags att följa en rad nycirkuselever på AFUK (Akademiet For Utæmmet Kreativitet) i Köpenhamn. Det sker i dokumentärfilmen Mod Sved Tårer (Mod Svett Tårar) i regi av Ina Lindgreen, Nicole N. Horanyi, Andrea Storm Henriksen och Alexander Evers Lind.
I dokumentärfilmen följer vi Mads, Zanya, Oliver och Andy under deras första skolår på AFUK. De fyra elevernas förutsättningar är vitt skilda, men gemensamt för dem alla är att de inte passar in någon annanstans. Mats har gått på gymnasiet under tre år och har, enligt sin egen åsikt, förspillt tre år av sitt liv. Det enda som motiverade honom att fortsätta på gymnasiet var festerna, men de ledde vidare till missbrukarproblem, som gjorde att han hamnade på avvänjning. Numera är Oliver drogfri och han stortrivs i den kreativa gemenskapen på AFUK. Hans föräldrar har gatucirkusen Cirkus Panik, så han har vuxit upp med de klassiska cirkusdisciplinerna. Därför är han redan en vältränad och erfaren cirkusartist, som jonglerar som en professionell.
Zanya har också cirkusblod i ådrorna, hennes far äger nämligen den lilla barncirkusen Baldoni, där hon har vuxit upp. Hon behärskar cirkusdisciplinen hulla-hop-ring, men drömmer om at att bli trapetsartist och resa till Kanada för att arbeta hos Cirque du Soleil. Men är det i själva verket hennes riktiga framtidsdröm? Handlar inte drömmen om att bli skicklig trapetskonstnär bara om att hon vill imponera på sin far? Sedan länge är hon i konflikt med honom som hon inte längre träffar. Hon saknar cirkuslivet i Baldoni och är inte tillräckligt motiverad av skolan. Tillsammans med en skolkamrat besöker hon därför sin fars cirkus och filmar trapetsartisten för att närstudera trix, för att själv bli bättre.
Oliver som är talangfull och mångsidig på många områden, han spelar piano, sjunger och är skicklig akrobat, kämpar dessvärre med PTSD (posttraumatiskt stresssyndrom). Tidigare har Oliver varit helt förlamad av sin sjukdom och varit rullstolsburen. Nu är han rädd för att svimma under akrobatikträningan, så att han måste sluta på AFUK, där han annars har det bra, för att fysisk kontakt minskar hans symptom. Han har redan mycket frånvaro från skolan på grund av sin sjuklighet, men lyckligtvis har han forstående lärare, som hjälper honom med ett individuellt skolschema. “AFUK är mitt andra hem”, säger den alltid så positiva Oliver.
Slutligen är det Andy, som inte är i riktig kontakt med sin kropp, och absolut inte är på samma nivå som de andra, vad beträffas fysiska utmaningar. Men han har en intensiv utstrålning, och han gör sig väl på scenen. Han har alltid velat uppträda, men har hittills hämmats av psykiske problem. Han har aldrig passat in någonstans och gått på många olika folkskolor. Andy är också väldigt glad över att gå på AFUK, där han känner sig trygg. Han blir alltmer öppen och i takt med det blir han snart bättre på de fysiska disciplinerna och blir klar till examensföreställningen Festivitas, som rundar av skolåret.
Mod Sved Tårer är en lite rörig och ofokuserad dokumentärfilm, som använder mycket tid på likgiltiga ting, som till exempel en matsäck som är försvunnen i kantinen eller med att zooma in på lättköpta filosofiska betraktelser, som är uppsatta på skolans anslagstavlor. Men filmen har också ett viktigt och angeläget budskap, för att den visar på andra utbildningsmöjligheter än gymnasier, handelsskolor, tekniska skolor och alla de andra skolor med många böcker på litteraturlistan. Att bli klok med hjälp av sin kropp är lika värdefullt och fint som att bli klok via böcker, om det skulle kunna råda något tvivel om detta. Dessutom visar filmen, att man kan komma med en tyngande och problematisk ballast och ändå klara av skolans vardag och bli utbildad. Filmen visar på framtidsmöjligheter för missanpassade ungdomar, som så gärna vill, men som inte kan anpassa sig till de ensidiga utbildningsinstitutioner som brukar rekommenderas av yrkesvägledare och föräldrar. Filmen visar att vi även behöver mångfald i vårt utbildningssystem.
Under loppet av de 74 minuter som, Mod Sved Tårer varar, kärar vi riktigt ner oss i de fyra unga cirkusstudenterna, som inte bara brottas för att genomföra sin utbildning, men till på köpet också kämpar med en mängd andra utmaningar. Utmaningar som inverkar starkt hämmande på de unga eleverna, men tack vare deras personliga utveckling och framgångarna under den utbildning som AFUK erbjuder dem, kan de lyckligtvis kämpa sig fria från sitt förflutna.
Mod Sved Tårer hade premiär på årets CPH DOKS (Copenhagen International Documentary Film Festival), som under 2020 uteslutande blev till ett online-arrangemang på grund av COVID-19. I juni fick filmen premiär på danska TV2 och den kan fortfarande ses på danska TV 2 PLAY.

Torben Kastrup