Hoppa till sidans innehåll
Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Måndag 15 april 2024

Explosiv energi i suverän precision

2020-03-11

Fakta:

Namn: Tension
Koreografi: Koreografi, idé, regi och komposition: Peter Svenzon
Filmare: Ljusdesign, videoprogrammering: Robert Jadenfeldt, Visuals, videoteknik: Joakim Envik Karlsson, Peter Svenzon
Musik: Peter Svenzon
Ensemble: Art of Spectra, Dansare; David Lagerqvist, Ulriqa Fernqvist, Sophie Flannery Prune Vergeres, Harland Rust, Evan Schwarz, Scenrum och kostym: Nåck creative, Joakim Envik Karlsson, Ulriqa Fernqvist
Plats: Art of spectra på Stora teatern, Göteborg
» https://artofspectra.com/

Den Göteborgsbaserade dansgruppen Art of Spectra har ingen egen hemmascen, det gäller att hålla utkik när de gör nedslag i stan bland alla turnéer i landet och internationellt. En enda kväll på Stora teatern handlade det om med det nya verket Tension – som en del av turnén med Dansnät Sverige
Tension är dans byggd på rörelser som stavas fart och fysisk kraft. Efter drygt tjugo år med Art of spectra är energin i Peter Svenzons koreografier oförminskad. Hans känsla för streetdansen ligger fortfarande som en drivande motor i botten, men idag förhöjer koreografin uttrycken; Svenzon skapar inte bara starkt tryck i rörelserna utan handskas också subtilt med deras detaljer och skärpa. Det kräver dansare med hög kompetens. Ulriqa Fernqvist är klippan sedan starten men Art of Spectras arbete har slipat fram flera fina dansare. Sammansättningen av ensemblen i Tension är ny för mig, men de fem dansarna ger ett sammansvetsat intryck.
Utgångspunkten är en tom, vit och kvadratisk dansmatta som utlämnar dem högst påtagligt. Publiken sitter på tre sidor, raderna närmast sitter mycket nära dansarna. Det bidrar till förtätningen.
Peter Svenzon är inte bara koreograf, hans lust för att skapa video och musik tar också plats i föreställningarna, den här gången i en ovanligt diskret dos. Musiken ligger förstås som en oroande sfär över alltsammans, det finns en underliggande explosivitet i hela verket. Tematiskt bygger det på laddningar mellan kropparna och hur de placerar sig i rummet. Att se dansare klä av sig på scen hör till samtidstrender som inte längre chockerar någon. Här börjar det tvärtom, en man klär på sig i det bakre dunklet. Han är assisterad – eller övervakad – av en annan dansare. Den dubbla möjligheten är ständigt närvarande. En våldsam konfrontation kan med en enkel vändning övergå i en öm omfamning. Eller tvärtom, en mjuk beröring blir ett grymmare grepp. Dansarna pendlar mellan ensamhet och gruppens gemenskap. En dansare skälver i inre våndor, andra lyfter varandra i jämlikt växelspel. Alla hoppar, snurrar och rullar över golvet med suverän precision. Sekvenser repeteras och ger nya perspektiv.
Videoskärmen ekar plötsligt av en hjälptelefon, men för snabb och fragmentarisk för att ge något stöd. Orden drunknar i sin egen mängd och bruset runt omkring. Här är det dansen som talar, men för den skull inte ger några säkra svar.

Texten är tidigare publicerad i Göteborgs-Posten

Lis Hellström Sveningson

Fler Recensioner

Annonser