Let’s Dance som musikal

En av tidernas största tv-succeeer är det brittiska programmet Strictly Come Dancing. Ett program som säsong efter säsong ständigt är lika populärt och alltid lockar tittare. I Sverige heter motsvarigheten Let’s Dance och i Danmark Vild med dans. Nu försöker den köpenhamnska Østre Gasværk Teater att utnyttja det populära tv-programmet och gör en teaterföreställning kring konceptet och kallar även den för Vild med dans. På pappret låter det som en riktigt god idé, här finns ju massor av dans, musik, drama och fina kostymer att jobba med. Men projektet misslyckas dessvärre fullständigt och resultatet är faktiskt så pinsamt att tårna krullar sig.
Asta Björk, Morten Kjeldgaard och Michael Olesen, är de tre professionelle dansare som deltar i föreställningen och som de danska tv-tittarna känner väl från programmet. De och deras respektive danspartner får vi följa föreställningen igenom, det vill säga genom de fyra danserna: vals, cha cha cha, tango och den avslutande freestylen. Därefter får publiken chans att rösta fram det vinnande paret. Varje par består alltså av en dansare och en skådespelare, som förutom de svåra dansstegen var och en sina egna problem att kämpa med. Det är den medelålderns mannen, som har gått i stå efter efter sin skilsmässa. Hans exfru, som arbetar på tv-produktionen, har därför anmält honom till tävlingen för att hjälpa honom vidare i livet. Här finns även direktören, som inte vill låta sig föras av sin danspartner, för hon är van vid att själv bestämma och ta ledningen. Slutligen är det den unga och självupptagna kvinnan, som vill dansa sig fram till berömmelse med en bruten arm. Der blir tyvärr inget drama av dessa tre små berättelser, för de är allesammans alltför tunna och ointressanta. Således är det bara dansen, koreograferad av Peter Friis, att fästa intresse vid för publiken. Om det inte vore för Asta Björk, Morten Kjeldgaard och Michael Olesens fina dansartalanger, så skulle nog publiken ha somnat, i denna långtråkiga föreställning. De tre dansarna är faktiskt bättre skådespelare än de skådespelare, som agerar danspartners, tv-värdar och publikentuismerare. Varför finns det egentligen ingen som spelar rollen av en sarkastisk och grovhuggen domare? Det skulle ha skapat lite tryck i denna genomtråkiga föreställning. Tack till dansarna som i alla fall lyckades förhindra publiken från att falla i sömn.
Østre Gasværk Teater definerar själva föreställningen som en musikal. Det framförs dock bara sedan gammalt kända popplåtar som bara används till att ackompagnera parens duster med dansen. Dessutom framförs sångerna bara av orkesterns två sångare, James Sampson och Gry Trampedach, som gör det okay, men för övrigt inte har några roller i föreställningen. Hur mycket av musikal detta nu kan tänkas vara?
Showen i Vild med dans är otroligt tam och trist. Hur är det möjligt att göra något så intetsägande, när man har så många festliga ingredienser att ha att göra med, det är helt otroligt. Dessutom används Gasværkets imponerande kupol-rum överhuvudtaget inte alls. Det finns bara en vanlig scen med en orkester trängd tillbaka in i bakgrunden. Det är totalt slöseri med de fina möjligheterna att istället kunna skapa en show med riktig wow-effekter. Hela föreställningsprojektet luktar omisskännligt av att bara vilja göra snabba pengar genom att kopiera en kassasuccée i ett annat medium. Ideén är emellertid god nog, men kära Østre Gasværk Teater, kom igen med en riktig musikal, en rigtig show!

Torben Kastrup