Expressiv dans som för vidare

Expressionister eller expressiva – de konstnärer vi presenterar i årets första nummer av Danstidningen har mycket att säga oss.
Som en del av den österrikiska expressionistiska dansen är Hilde Holger en av förgrundsfigurerna, men idag utgör hon ett ännu starkare exempel på en konstnär som överlevde via sin dans, som hon spred i de länder hon hamnade i under exilen undan Förintelsen.
I somras gjorde Tanz im August i Berlin en retrospektiv över Deborah Hay: RE-Perspective Deborah Hay: Works from 1968 to the Present. Deborah Hay är idag en av det svenska Cullberg-kompaniets speciella huskoreografer, även om hon är en del av den postmoderna rörelsen, är hon en inom denna genre stark och uttryckfull sort för sig. Vi rapporterar från sommarens seminarium.
En nutida koreograf som även kan tänkas stå i den expressionistiska traditionens efterföljd är Helena Franzén som gärna beskriver sig som efterföljare till Birgit Åkesson – vars abstrakta expressionism utvecklades efter att ha varit elev till Mary Wigman.
Det handlar om meningsskapande konst, men också om omsorgerna om att bevara sina verk till eftervärlden. Dokumentationen efter Hilde Holger har tagits hand om av hennes dotter som nu har ett omfattande arkiv i London som söker en ny hemvist. Helena Franzén har tillsammans med sin scenograf Håkan Jelk, helt enkelt tagit saken i egna händer och erbjudit Dansmuseet i Stockholm en ambitiös utställning över tre decenniers koreografisk skapande.
Även riktigt gamla historiska verk som gjorts om genom tiderna och av olika skäl förvanskats, kan också få en renässans. Alexej Ratmanskij är känd för sina klassiska nyuppsättningar baserade på noggranna studier av många olika historiska källor. Han berättar om hur det gick till att rekonstruera Giselle av Jean Coralli, Jules Perrot och Marius Petipa, från källmaterial han funnit i USA, Frankrike och Ryssland.
Crystal Pite är känd för sina aktuella och angelägna politiska verk på den typ av historiska balettscener som helst undviker social kritik. Pites aktivism sätter ljus på klimatkrisen, 2015 års flyktingkris och individen i sig, med hjälp av masskoreografi som visar på att vi alla är olika men ändå har mycket gemensamt.

Ann-Marie Wrange

Fler Nyheter