Dans för örat och ljud för ögat

Dans och röst har skapats i samarbete mellan koreografen Alma Söderberg och de nio Cullberg-dansarna på scen i föreställningen The Listeners, som haft sin urpremiär på Norrlandsoperan i Umeå och nu på turné i Sverige, därefter runt i Europa, bland annat till Berlin.
Men först ett gästspel i Söderbergs hemstad Malmö, på Dansstationen som för tio år sedan, 2010, introducerade den unga dansaren och koreografen Alma Söderbergs debutverk Cosas, ett lågmält verk med en ung dansare som stod för både sång/ljud och koreografi. Nu har dansaren tagit ett steg vidare genom sitt nya jobb som koreograf för Cullberg (som tagit bort det klassiska ”baletten”från sitt namn, alltså inte längre Cullbergbaletten, utan sonika Cullberg, ett ”nationellt och internationellt repertoarkompani ”med inriktning på samtida dans för svensk och internationell publik, enligt The Listeners dansprogram.)
Alma Söderberg är tillsammans med Deborah Hay och Jefta van Dinter de tre koreografer som Cullberg valt att arbeta exklusivt med 2019-2021 på den internationella dansscenen.
De nio dansarna, barfota med olika slags kostym, en del män i lång kjol, tar scenen i besittning med intensiv kraft, rör sig tillsammans men ändå var och en för sig, med (vidhängande) små mikrofoner där de producerar sitt eget ljud, egen sång (givetvis) i närkontakt med kroppen, vilket skapar unik kraft och kommunikation med publiken. Ljudet blir den knutpunkt eller kontrapunkt kring vilket allt rör sig (i dubbel mening), dans för örat blir en egen genre, som utökar dansens mångfald, struktur, olika slags takt och rytm till någonting eget, annorlunda. Sång, enskilda aparta ljud blir till berättelser (inte definierade) som till exempel den smale manlige dansare i silverfärgad dräkt som frekvent skapar snabbt avgränsade väsande, metalliska, klirrande ljud, i samband med varje enskild rörelse – kanske en metallarbetare på Kockums i Malmö (?) – eller någonting helt annat.
Ett av många fascinerande solo, där dansarens ljud och dans skapar en magnifik precision om någonting, som publiken får tolka på sitt sätt- eller också skall man inte ens försöka ”tolka”/ använda orden , utan dess struktur, som delar av takt, ton, rytm med mera i relation till dans och performance. Det finns ett ständigt flöde av energi i dansarnas tolkning av rytm och takt, med fokus på handens rörelser, grupperingar, samhörighet, uppdelning, relationer, solo, duetter som hela tiden förändras, utvecklas, flätas samman, glider isär. Alma Söderbergs utforskande, en never-ending story om dans, identitet, samhörighet/ensamhet, slutar med att det aldrig vill ta slut, energin finns kvar på scen även efter att dansarna lämnat den.

Ingela Brovik