Hoppa till sidans innehåll
Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Måndag 04 november 2024

Prekariatets stelnande fallande kroppar

2020-02-14

Fakta:

Namn: Prekariatet
Koreografi: Emma-Cecilia Ajanki
Författare: Liv Helm och Felicia Ohl
Regissör: Liv Helm, Dramaturgi: Felicia Ohly
Filmare: Michaela Clemmensen
Musik: Komposition och körinstudering: Matilde Böcher
Ensemble: Medverkande: Sven Boräng, Susanne Karlsson, Katarina Lundgren-Hugg, Magdi Saleh, Malin Karlsson, Scenografi och kostym: Mie Riis, Ljusdesign: Egil Hansen, Mask: Elisabeth Karlsson
Plats: Malmö stadsteater
» https://www.malmostadsteater.se/arkiv/t-malmo-stadsteater-1920/brecht-i-morka-tider

Sven Boräng sjunger om sin ekonomiska och sociala situation, hur den hastigt har förändrats, till det sämre, öppningsscen i Prekariatet, som haft urpremiär på Malmö stadsteater i februari.
Skådespelaren sjunger a capella på ett säreget sätt som skapar extra energi och viss ironi, som i Brechts Verfremdung/ distans, att skådespelaren tar ett steg ur ur sin rollkaraktär, samtidigt behåller sin makt över den. En dialektisk dialog mellan skådespelare och rollkaraktär som ger nya perspektiv till publiken och berättelsen. Alla de fem skådespelarna
på Intimans scen har detta speciella sätt att sjunga sina viktigaste ord, berättelser till sig själva, varandra och oss i publiken vilket skapar stark intensitet.
Prekariatet är en tragikomisk föreställning om den nya gig-ekonomin och de som drabbas av den, här i Malmö, där många som bor i staden har intervjuats om sin situation av regissören Liv Helm och dramaturgen Felicia Ohly, som ur detta material skapat sanna berättelser i sin pjäs.
Samma idé som i Malmöiter (av Hans Abrahamson), urpremiär 2003, om folk som kommit till stan på olika sätt, i en helt annan politisk-ekonomisk tidsanda, men i någon mening hör föreställningarna ihop i sin gestaltning av Malmö, att skapa ett porträtt av staden.
”Prekariatet är ett begrepp som används för att beskriva en grupp i samhället som under en längre tid befinner sig utanför den etablerade arbetsmarknaden eller har osäkra arbetsförhållanden”, ett citat i teaterprogrammet.
I föreställningen möter vi fem rollkaraktärer: Göran (Sven Boräng) som fått sparken som jobbkonsult, Alexandra (Susanne Karlsson) utbildad på Skurups folkhögskolas journalistlinje, frilans, aldrig fast jobb, Eva (Katarina Lundgren-Hugg) anställd på hemtjänst men måste ta städjobb för att klara ekonomin, bryter ihop,faller ner på golvet i fikarummet. Linnea (Malin Karlsson) lärarvikarie som blir inringd på jobb, Morteza (Magdi Saleh) migrant som försöker få inkomster genom leverans av burkar med ajvar men måste ingå skenäktenskap för att få stanna kvar.
På scenen finns en låg mur där de fem sitter, ser ut som tågstationen Triangeln i Malmö, där en skylt presenterar vilken person som har ordet eller var man befinner sig, som om föreställningen vore en road-movie för prekariatet, från Triangeln i Malmö till andra delar av staden. En av hållplatserna är Möllan där Morteza berättar om sitt slavjobb på en restaurang på Möllan där han fick sova i en mörk källare, omgiven av råttor, sann historia, liksom allt annat som berättas i föreställningen. Under hela föreställningen håller de fem på att falla, allra mest Göran, som om kroppen uttrycker det ekonomiska gungfly som rollkaraktären måste ta sig över/falla, i det hopplösa sociala läget. Eller hur kropparna stelnar,som om de fryser till is, sittande på muren, engagerat lyssnande när någon av dem berättar om sin ångest, oro, stress, kroppar i ständigt nya koreografiska former som gestaltar tidsandan, tragikomiskt, ibland hysteriskt – fysiskt påtagligt. Mycket starkt.

Ingela Brovik

Fler Recensioner

Annonser