Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Lördag 29 februari 2020

John Neumeier – en koreograf, som bemästrar det mesta

2020-02-10

Fakta:

Namn: Glasmenageriet samt Orphée et Eurydice,
Koreografi: Koreografi, scenografi, kostymer och ljus: John Neumeier
Författare: ennessee Williams (Glasmenageriet)
Musik: För GlasmenagerietCharles Ives, Philip Glass och Ned Rorem
Ensemble: Staatsballett Hamburg samt orkester , kör och sångare vid Hamburgeroperan
Plats: Staatsoper Hamburg, (Operan i Hamburg, Tyskland)
» https://www.hamburgballett.de

Man kan inte annat än imponeras av den stora och varierande repertoar som Hamburgbaletten med John Neumeier i spetsen presenterar på Staatsoper Hamburg. Den snart 81-årige John Neumeier är till och med själv koreograf till 14 av 16 baletter, man denna säsong kan uppleva med kompaniet.
Under två dagars tid i Hamburg fick undertecknd se dels operabaletten Orfeus och Eurydike dels baletten Glasmenageriet. Två vitt skilda verk, som ger en inblick i Neumeiers mästerliga förmågor och stora spännvidd som koreograf.
John Neumeiers nyaste helaftonsbalett, Glasmenageriet, som hade urpremiär 1 december 2019, är skapad efter den amerikanska dramatikern Tennessee Williams tragiska och nästan klaustrofobiska kammarspel från 1945 om en familj från den lägre midelklassen i 1930-talets depressionsdrabbade USA. På ett formidabelt vis har Neumeier lyckats kreera en balett för en stor ensemble kring det ursprungliga dramats fyra personer, den handikappade flickan Laura, hennes bror Tom, deras mor Amanda och Toms arbetskamrat, Jim. Resultatet är ett fantastiskt rörande och hjärtskärande balettdrama.
Tennessee Williams kallade sitt självbiografiska drama ”a memory play”, (ett minnets spel) på ett lämpligt och uttrycksfullt sätt finns Tennessee Williams med som en slags alterego till den konstnärliga och frihetssökande Tom i Neumeiers ballet. En ballet, där de enskilda personerna så typiskt för Neumeier rymmer många lager och Tom och hans alterego även inrymmer spår av Neumeier själv och hans ungdom i USA.
Medan Toms homosexualitet förblir outtalad i det ursprungliga dramat, är homosexualiteten ett välbelyst tema i Neumeiers ballet. Bland annat när Tom i en mycket fin duo dras till den snygga men hetrosexuelle Jim, som på ett bord sitter modell för den tecknande Tom, och senare när Tom på en homobar möter den vildt charmerande och förföriske trollerikonstnären Malvolio.
I Neumeiers balett heter Toms svaga och fragila syster Laura Rose. Ett namn, som är en sammanslagning av namnet på et ursprungliga dramats fysiskt handikappade Laura och namnet på författaren Tennessee Williams psykiskt sjuka syster, Rose. Det är den drömmande Laura Rose med sina älskade glasfigurer, som är balettens helt centrala person.
Med den både dramatiskt och tekniskt framstående Alina Cojocaru som gästdansare i Hamburg Balletten har Neumeier funnit den mest formfulländade dansare till rollen som Laura Rose. Det var faktiskt just Alina Cojocaru, som inspirerade Neumeier att skapa baletten ”Glasmenageriet”, som han har haft i tankarna sedan många år tillbaka.
Få dansare har en så sublim tåspetsteknik som Cojocaru, och helt eminent gestaltar hon den generade och sjukt haltande flickan med en tåspetssko på ena foten och en klacksko på den andra, medan hon i drömvärlden känner sig fri och flygande ut i två riktiga tåspetsskor.
En stark insats med sin rolltolkning gör även Patricia Friza som Toms och Laura Roses mångfacetterade, men mycket kontrollerande mor, Amanda. En kvinna, som har övergivits av sin man, och drömmer sig tillbaka till ungdomens många kavaljerer och har livsfarliga äktenskapsplaner för sin dotter. Men alla drömmar och förhoppningar faller platt, när den utvalde Jim, kommer på middag hem till familien. För Jim visar sig redan vara förlovad, och Laura Rose upplever bara ett ögonblicks glädjerus, innan alla drömmar i likhet med hennes älskade enhörning i glas krossas.
Christopher Evans är eminent som den flotta, handlingskraftioga basketspelaren Jim, som i likhet med Tom arbetar på en en skofabrik. Felix Paquet är fremstående som den frustrerade, frihetssökande, men även omsorgsfulla Tom. Och i rollen som Tennessee är det imponerande, att se hur den enastående Edvin Revazov till till och med liknar rollkaraktären Tom som alltså står för författaren Tennessee Williams.
Förutom den expressive dansen med balettens fem huvud perspner bjuder Glasmenageriet på många fina ensemblepartier, som exempelvis scener från Toms och Jims skofabrik, Laura Roses skrivmaskinskurs, en biograf och Mavolios Magic Bar.
Ballettens mycket väl valda musik är ett kollage av verk av tre amerikanska kompositörer, Charles Ives, Philip Glass och Ned Rorem, som spelas fantastiskt av Philharmoniches Staatsorchester Hamburg under ledning av Luciano Di Martino.
Inte bara Philharmoniches Staatsorchester Hamburg, men även Chor der Staatsoper Hamburg intog tillsammans med dirigenten Alessandro De Marchi orkesterdiket kvällen dessförinnan, när Glucks opera med den franska titeln Orphée et Eurydice (för att det sjungs på franska) var på programmet. Scenen intogs av inte bara operans tre sångare, tenoren Dmitry Korchak (Orphée), sopranen Andriana Chuchman (Eurydice) och sopranen Marie-Sophie Pollak (Amor), men även Hamburg Balletten. Det är på samma vis som i Glasmenageriet John Neumeier själv, der har stått för regi, koreografi, scenografi, kostymer och ljus till denna opsætning, som med rette kan kaldes en operaballet. For musik og dans er meget ligeberettigede genom hela föreställningen, där även sångarna och dansarna på ett effektfullt sätt blandas med varandra.
Ursprungligen hade Neumeiers uppsättning premiär med Lyric Opera of Chicago och The Joffrey Ballet 2017, därefter med Los Angeles Opera och The Joffrey Ballet 2018 innan premieren i Hamburg i februari 2019.
Redan från starten utgör dansen den centrala delen i verket. Föreställningen startar nämligen i en nutida balettstudio där Orphée är koreograf, och där hans dansare med stor musikalitet uttrycker sig i neoklassiska steg till Glucks musik. I en stark scen kommer kompaniets stora stjärna Eurydice, som även är Orphées hustru, för sent. Hon kommer i gräl med sin man, lämnar salen och tar bilen och råkar ut för en dödlig trafikolycka.
Härefter fortsätter Orphée på den välkända mytologiska resan ner i underjorden, där operans handling också berättas via dansen, och där två dansare självklart också har rollerna som Orphée og Eurydice. Vi ser de arga furierna i uttrycksfulla rörelser och ett par i vila kläder i vacker svävande pas de deux till de välkända tonerna från ”De salige ånders dans”.
Efter att Orphée i tredje akten oåterkalleligt har förlorat sin Eurydice och sjungit den mest kända arian ”J’ai perdu mon Eurydice”, återvänder föreställningens berättelse till balettstudion. Här skapar Orphée på uppmaning av Amor en balett, där Eurydice lever vidare, och Orphées och Eurydices kärlek, som är starkare än döden, blir bekräftad.
John Neumeiers sätt att regissera ”Orphée et Eurydice” är en ovanlig och mycket lyckad blandning av opera och balett, som också visar på koreografens djupa förståelse för musiken. Denna uppsättning av operabaletten har John Neumeier dedikerat till minnet av den amerikanska dansaren, koreografen och forfattaren Sybil Shearer, som Neumeier dansade hos som ung i Chicago, och som var en stor inspiration för honom.

Glasmenageriet. Koreografi, scenografi, kostymer och ljus: John Neumeier. Musik: C. Film: Kiran West. Ensemble: Hamburg Ballett. Philharmonisches Staatsorchester Hamburg. Dirigent: Luciano Di Martino. Plats: Staatsoper Hamburg.

Orphée et Eurydice. Regi, koreografi, scenografi, kostymer och ljus: John Neumeier. Musik: C.W. Gluck. Sångare: Dmitry Korchak, Andriana Chuchman och Marie-Sophie Polak. Hamburg Ballet. Philharmonisches Staatsorchester Hamburg. Chor der Staatsoper Hamburg. Dirigent: Alessandro De Marchi. Plats: Staatsoper Hamburg.

Vibeke Wern

Fler Recensioner

Annonser