Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Lördag 29 februari 2020

HBTQ-frihetskamp kring Berlinmuren

2020-01-19

Fakta:

Namn: Hedwig and the angry Inch
Koreografi: Koreografikonsult: Lidia Vos
Författare: John Cameron Mitchell
Regissör: Dritero Kasapi, Dramaturg: Felicia Ohly
Filmare: Videodesign: Johannes Ferm Winkler
Musik: Musik och sångtexter: Stephen Trask, Musiker:Peter Tikkanen, Mikael Gökinan Laszlo Dancs, Amanda SavbrantKapellmästare: Peter Tikkanen
Ensemble: På scen: Lindy Larsson, Mari Götesdotter, Scenografi & kostym: Annika Bromberg Ljusdesign: Robert Claesson Ljuddesign: Anders Ekstedt Mask:Elisabeth Karlsson
Plats: Malmö Stadsteater

På Malmö Stadsteaters Hipp står en extrascen ovanpå scenen, med målad graffiti på scenkanten som liknar den som fanns på Berlinmuren. Denna typiska graffiti fanns förstås bara på Väst-Berlins sida av muren, den som delade Berlin, Tyskland och Europa mellan öst och väst fram till Berlinmurens fall november 1989.
I rockmusikalen Hedwig and the angry Inch berättas historien om Hans som växer upp i Östberlin, han som inte får vara den han vill vara i DDR-diktaturen, den längtan Hans känner efter frihet, kärlek och att få sin nya identitet/som transperson.(Samma tema om förtryck av homosexuella som i en de bästa dokumentärfilmerna på 2019 åra DOK-Leipzig, om två lesbiska kvinnor som trotsade DDR-diktaturens Stasi-övervakning, skapade fri teater och överlevde med integritet. Det är alltså en aktuell fråga 30 år efter Berlinmurens fall).
När Lindy Larssons rollkaraktär Hans som pojke möter soldater (från USA, England, Frankrike, Sovjetunionen) som övervakar de fyra sektorer som Berlin delats in i, får han av soldater godis med egendomlig smak – det smakar makt.
Hans relation till sina föräldrar tycks kärlekslös, iskall, känslor som Lindy Larssons rollkaraktär gestaltar dramatiskt med musik, och sång som överskrider det mesta, ingen vanlig rockmusik, utan i sin egen stil. Tillsammans med Mari Götesdotter i rollen som Yitzak, som bästa ovän/ sidekick och partner, skapar de intensiv musikteater i nära kontakt med publiken, en dialog med utspel och utåtriktad koreografi av Lidia Vos (profilerad dansare och koreograf) som koreografikonsult.
Föreställningen har drag av satir på sig själv, mixat med energisk stökig rastlöshet, typisk för det Öst-och Väst-Berlin som jag besökte frekvent på 1980-talet, före, under och efter Berlinmurens fall. En icke-traditionell story-telling, adekvat med Hans berättelse , som tar steg ut i det oväntade i gestaltningen av politiska och emotionella konflikter.
Lindy Larssons rollkaraktär lyckas komma ut ur Östberlin efter att ha gjort en könskorrigering, som dock misslyckats. Han blir av med sitt manliga kön, men får inget kvinnligt könsorgan, bara ett sårat ärr (angry inch). Han blir Hedwig som tillsammans med en amerikansk soldat kan lämna Östberlin. Nu är Hans varken man eller kvinna, en tragisk berättelse om detta trauma, som gör Hedwig synnerligen sårbar, vilket Lindy Larsson gestaltar kraftfullt med utagerande sång.
Det är en mycket speciell föreställning, medvetet provocerande till form och innehåll, och musikaliskt lysande.

Hedwig and the angry Inch spelas på Hipp tom 29 februari, och på Skåneturné 7 mars-2 maj

Ingela Brovik

Fler Recensioner

Annonser