Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Söndag 20 september 2020

Urtida och samtida fantasteri i ett enda ”swisch”

2019-12-30

Fakta:

Namn: Tabernak
Ensemble: Cirque Alfonse
Plats: Hangaren, Subtopia, Alby, sydvästlig förort till Stockholm
» https://www.subtopia.se

Nycirkusens vagga står i två länder: den franskspråkiga regionen i Kanada, Québec, och Frankrike. Med tre, fyra decennier bakom sig kan den inte längre kallas ”ny”, utan nu gäller det att lära alla att det heter ”samtida cirkus”, cirque contemporain/contemporary circus för att skilja den från traditionell cirkus. Teatralitet, musikalitet och stämningsförtrollning är den samtida cirkusens ande och innersta väsen, och inte sällan anar man en dragkamp mellan ambitionen att skapa atmosfäriska bilder och traditionens nummertänkande och uppvisningslust. På vilket sätt den franska traditionens drag av språklig medvetenhet och filosofisk precision kan ha påverkat den samtida cirkusen får man grubbla vidare på.
Cirque Alfonse kommer från Québec, där utbildningar och olika grupper sedan decennier skapat en hel miljö, liksom i Frankrike på vår sida Atlanten. Flera av de tio artisterna i Tabernak har arbetat med Cirque du Soleil, Cirkus Cirkör och andra internationella berömdheter, men Cirque Alfonse grundades i en liten stad i Québec, Saint-Alphonse-Rodriquez. Några av dem är par med små barn som dyker upp i finalen och gärna deltar i arbetsglädjen i manegen. Timber! heter en annan av gruppens produktioner och den kretsar förstås kring skogsindustrin i Kanada. Tabernak utgår från livet kring kyrkan mitt i byn, med folklig vinkel och prosaiska förhållningssätt till byprästen, bland annat. Cirkusens gränslöshet och modernitet mixas av Alphonse med lokal folk-lore, och tre musiker lyfter fiol och trummor in i tidlösheten.
Och det vore ju inte cirkus om inte ett vackert kyrkfönster plötsligt kan fällas, hissas upp och bli ett slags golv för snurrkonster och luftakrobatik. Kyrkbänkarna travas skulpturalt till byggen kring de atletiska kropparna. Det mest slående, jämfört med annan samtida cirkus, är att ensemblen arbetar utan (till synes) specialtillverkade redskap utan på och kring bänkarna, ett hängande svänghjul och de egna kropparnas möjligheter. En ovanligt solid trädgårdsgunga må vara specialpreparerad, men den ser genuin ut. Och svisch – från högsta läge flyger luftakrobaterna och landar i en manuellt hållen madrass. Den allra mest lufttätt flygande, Nikolas Pulka, svingar sig ända upp i takets rigg där han blir hängande (iihh!) – tills en landningsmadrass släpas fram inunder hans seniga lekamen som får falla fritt.
Ett sådant där ganska litet svänghjul måste man ha haft när man byggde kyrkor och katedraler förr, och det påminner också om klockringning när artisterna slänger sig i, hänger och flyger i linor som löper i hjulet. Över huvudtaget är känslan av cirkusens urtida drag påtaglig. Här förekommer inte mycket häpp! eller tjo!, utan ett jämnt och lugnt flöde av teatral cirkus, en rörlig väv av se-kvenser som lyckas undgå att kännas som ”nummer”.
Å andra sidan är det inte så tätt med ekvilibristik och dödsförakt; cirkusens stämningsskapande sidor får i stället blomma. Människorna på scenen samarbetar, stöttar och lyfter medan tempot tätnar till en intensiv, men mänsklig, final.

Tabernak gästspelas till och med 6 januari.

Margareta Sörenson

Fler Recensioner

Annonser