Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Måndag 28 september 2020

Generöst flödande dans i uppgraderad Snövit hotad av nätet

2019-12-17

Fakta:

Namn: Snövit
Koreografi: Idé/manus, koreografi och scenografi Fredrik Benke Rydman
Filmare: D3 teknik & Mapping Torbjörn Fernström, Ljusoperatör Joakim Jaeger, Flygstunt Seth Ericson
Musik: Ljuddesign & kompositör Petrus Königsson
Ensemble: Snövit Ellen Lindblad, Den dysfunktionella gruppen med sina olika diagnoser: Lisa Arnold, Daniel Asamoah, Michael Buchner, Kevin Foo, Milena Jacuniak, Hanna Jansson, Martin Wallin, Kostymdesign & scenografi Lehna Edwa
Plats: Dansens Hus, Stockholm
» https://dansenshus.se

En kritvit pop-up-bok växer ut över scenen. Bladen vänds och viks ut, och berättelsen blir allt blodigare och svartare. Fredrik Benke Rydman tar hand om sagan med rak beslutsamhet och värme.
Konkurrensen mellan generationerna är denna dansande sagas hjärta, lika bultande som den slaskigt röda klump jägaren skänker Snövits styvmor, i denna version ”Föräldern”. Kontrasten mellan en vuxens gullande med ett barn och desperationen när det oundvikliga blir tydligt är stor: barnet tar över och den vuxna hämnas.
Med åren har Fredrik Benke Rydman utvecklat och förfinat sin koreografiska palett, och som berättare har han visat att han kan ro både det abstrakta och det episka i land. I Snövit flödar dansen generöst över, under och igenom scenerna som återberättar sagan med vår tids narcisstiska gissel i blickpunkten: mobilen, denna lilla ljusstarka mini-dörr till en gränslös värld av beundran, hat, hot. Strax har Snövit fler likes än sin mamma – eller om det nu var en pappa?
Föräldern, Daniel Koivunen, i rödglittrande onepiece, och lilla Snövit, Ellen Lindblad, i oskuldsfullt vitt, är ett dynamiskt par i en kraftmätning som är lätt att känna igen. Dvärgarna, sex influencers som gråklädda deppar sedan de fått lämna ifrån sig mobilerna på ett retreat för mediaberoende, blir allt mänskligare och hjälper Snövit när Förälderns lömska ränker blir livshotande.
Dansen och musiken är som körda i en mixer, en fusion där alla tänkbara stilar möts, toppat med lite nycirkus. Musiken far som en osalig ande mellan klassiskt och nytt; det är egentligen den komponent som känns mest rotlös i ett för övrigt konsekvent berättande och dansande. Efter förra årets Våroffer med robotdans på Kulturhuset i Stockholm och denna hösts musikal Oliver! på Göteborgsoperan har Rydman visat att han klarar sig utan street-dance, Bounce gamla signum Men här är en generös dos tillbaka. Undra på det, med en så fin sextett ”dvärgar” som är väl grundade i dagens utvidgade street. Daniel Koivunen toppar med lite vouging-känsla som suddar i gendergränserna.
Också den snillrika scenografin står Fredrik Rydman för, tillsammans med Lehna Edwall. Linus ”Ljuset” Fellbom har skapat de mest magiska månsken och skuggor, medan David Gieses video och tecknade illustrationer lägger extra smart bilderbokskänsla till den redan vik-boksliknande scenbilden.
Se det var en riktig saga! Hemsk men vacker, moralkaka på allvar: akta dig för Nätet! Nutida och klassisk; dock utan prins. Det räcker så bra att Snövit klarar sig med livet i behåll.

Publicerad i Expressen 12 december.

Spelas på Dansens hus i Stockholm till och med 2 februari 2020.

Margareta Sörenson

Fler Recensioner

Annonser