Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Lördag 26 september 2020

En Nötknäppare eller Snödrottning till jul

2019-12-17

Fakta:

Namn: Snedronningen (Snödrottningen) & Nøddeknækkeren (Nötknäpparen)
Plats: Tivoli Koncertsal, respektive Det Kongelige Teater i Köpenhamn

Tivolis julföreställning Snedronningen (Snödrottningen) är både poetisk och rörande, men tål inte en jämförelse med formatet i Tjajkovskijs Nøddeknækkeren (Nötknäpparen på Det Kongelige Teater
Det är egentligen inte rimligt att jämföra årets två julföreställningar på Tivoli och på Det Kongelige Teater, Snedronningen och Nøddeknækkeren, för de vill och kan något helt olika även om bägge marknadsförs och är tänkta som stora familjeföreställningar.
Snedronningen är resultatet av en förlängning av ett tidigare samarbete mellan koreografen Jurij Possochov, musikern Oh Land och H.M. Dronningen, som 2016 skapade en lyckad 30-minuters Sagobalett Askepot (Askungen), till Pantomimeteatret i Tivoli. Den konstnärliga trojkan griper sig här ambitiöst an ett större format, en helaftonsbalett, skapad för Tivoli Koncertsal.
Snedronningens styrka är uppriktigheten och den fina poesin i läsningen av H.C. Andersens saga från december 1841, starkast uttryckt i Dronningens barnsliga, böljande organiska färgade linjer över fonden och sidokulisserna, som verkar tänkta som i en bilderbok, där vi bläddrar fram sida för sida – och i Gerda och Kays spel, rörande tolkat av Laurie Nielsen och inte minst av den lekfulla och käckt hoppande Vincent Vernal.
Här har Jurij Possochov ordentligt satt samman en idérik, impulsivt facetterat och inte minst underhållande rörelsevärld till Oh Lands filmiskt beskrivande kammarmusik, som spelas live men elektroniskt förstärkt av en mindre ensemble av stråkar, flöjter, horn, harpa och slagverk.
Ljudet är paradoxalt nog inte alls bra, det drar ner upplevelsen av Snedronningen, som verkligen är ett grundläggande krav för att koncertsalen är ett ljudrum och inte ett visuellt rum: Det gör det i bästa fall svårt att skapa illusioner och teatermagi. När det lyckas, är det tillstor del tack vare Morten Justs och Al Crawfords eleganta animationer och ljusdesign, som likt med en trollstav väcker Gerda och Kays värld till liv med fina, antydda effekter.

En sådan kreativitet och finess skulle Det Kongelige Teater kunna ha haft glädje av i sin uppsättning av George Balanchines version av den ryska klassikern Nøddeknækkeren till musik av Peter Tjajkovskij.
Anthony Wards scenografi är till att börja med mindre lyckad. Första aktens många scenskiften är klumpigt utförda, och särskilt det stora ögonblicket, där verklighet förvandlas till fantasi, lyckas inte att skapa illusionen om flickan Marie, hon som likt Alice i Underlandet krymper och blir en del av en förtrollad värld, där mössen kämpar mot tennsoldaterna, och där en nötknäppare förvandlas till en pojkprins.
Ännu stramare blir det med Wards karamellrandiga andra akt, som likt en sockerchock saknar skönhet, apoteosisk harmoni och det erfarenhetsdjup, som just karakteriserar Balanchines överdådiga koreografi och Tjajkovskijs stormande känslomättade musik.
Här strålar i gengäld det fullt symfoniska och koreografiska uttrycket med Det kongelige Kapel i orkesterdiket och Den kongelige Ballets finaste dansare som Caroline Baldwin och Gregory Dean som Sockerfe respektive Kavaljér i vackert, kompletterande linjespel och balansakter, Holly Dorger som flygande daggroppe och Tobias Praetorius som hulahoppande rörsockerpojke, och det är här det sagoaktiga uppstår.

——————–

Snedronningen
Koreografi: Yuri Possokhov
Scenografi: H.M. Dronningen
Musik: Oh land
Tivolis Koncertsal, København.
Til 29. december.

Nøddeknækkeren
Koreografi: George Balanchine
Scenografi: Anthony Ward
Musik: Peter Tjajkovskij
Det kgl. Teater, Gamle Scene, København
Til 22. december. därefter på turné till Århus 29. og 30. december.

Alexander Meinertz

Fler Recensioner

Annonser