Svävande skridskoskär

Medan Yuzuru Hanyu, Alina Zagitova, Alena Kostornaia, Rika Kihira och många andra skridskostjärnorna samlas i Japan för Grand Prix-tävlingen NHK Trophy kan istället den danska skridsko- och dansglada publiken uppleva det kanadensiska skridsko- och danskompaniet Le Patin Libre med det tvådelade verket Vertical Influences (2014) i Gladsaxe Skøjtehal. Efter lördagens kvällsföreställning blev publiken bjuden att ge sig ut på isen till disco – eller till osäkert “kringrullande” runt på skridskor, som undertecknade presterade med skridskor på fötterna för första gången. Tack till skridskoprinsessan som plockackade upp mig från isen.
I Vertical Influences är det inga paljetter eller stylade frisyrer eller färgstraka dräkter, så som det brukar vara inom konståknings-branschen. Det är mere street-look, som präglar de fyra herrar och den enda damen som utgör det kanadensiska kompaniet. Här förekommer heller inga triple-hopp, snabba piruetter eller dödsspiraler. Le Patin Libre kallar sig själva för ett nutida skridskoåkningskompani, som använder is, skridskor och svävande rörelser som uttrycksform.
I första delen handlar det om relationerna mellan individ och kollektiv. De fem skridskoåkarna börjar med att åka tillsammans i fina, harmoniska formationer, men snart är det en som bryter sig ut ur gruppen och gör ett solo, medan de andra följer efter och härmar utbrytarens rörelser. Eller så jagar de en som försöker undslippa sina plagoandar. Hela tiden uppstår det nya koalitioner, och balanser i gruppen som förskjuts konstant. I denna utforskning av grupp kontra individ åker de fem performerna nära förbi varandra i högt tempo. Om de bryter mönstret kommer de kollidera, på samma sätt som vi alla skulle krocka om vi inte följer gällande regler, antingen det gäller trafikregler eller normerne för vår sociala samvaro.
I annan del av föreställningen flyter publiken ut på den ena sidan av isen, så att ishallen blir till en mycket djup scen. Det är en lagom kall upplevelse att sitta på isen, men grodperspektivet på skridskoåkarna är spännande, för att inte säga skrämmande. Ut ur mörkret och teaterröken kommer skridskoåkarna susande direkt mot oss. Först ser vi dem inte, men hör bara deras skridskotag mot isen. Ljuden blir högre och högre och när vi äntligen ser dem, tornar de upp sig rakt framför oss, i allra sista ögonblicket, innan de brakar in i oss, viker de av eller bromsar hårt rakt framför oss, så att vi överhöljs av isen som sladdas upp. Här i föreställningens andra del gäller det alltså förhållandet mellan den lågt sittande publiken och skridskoåkarna högt uppe på sina knivskrapa klingor. Det kommuniceras inte bara genom skrämsel-effekter, men också med snabba stegsekvenser, där taggarna på konståkarnas klingor hackas ner i isen, som om det vore steppdans eller flamenco på isen.
I föreställningens andra del blir vi i publiken långt mer indragna i skridskodansen, för att vi är så nära inpå skridskoåkarna och upplever dem ur en ovanlig vinkel. Ur grodperspektivet kan vi riktigt se vad Le Patin Libre vill ge sin publik, nämligen vackra svävande rörelser.
I första delen av Vertical Influences sitter vi på de vanliga publikplatserna väldigt långt från skridskoåkarna, och vi ser dem bara genom en glasvägg. Det skapar distans. Dessutom är det svårt att tävla med den estetiskt vackra konståkningen, som ju inte bara är en sport, men som ordet signalerar är det ju konstnärligt förutom de tekniska elementen. Vad vi ser i första delen av Vertical Influences kan vi grovt sagt se i bättre form vilken konståkningstävling som helst. Andra delen erbjuder däremot ett helt nytt perspektiv på skridskodans. Det är här som Patin Libre verkligen ger publiken något utöver det vanliga. Här blir kompaniets konståkning väldigt sceniskt intressant att uppleva.

Torben Kastrup