En livfull, ljus och kraftfull dödsmässa

En äldre manlig gästdansare kliver upp från orkesterdiket i Malmö Opera på en smal stege till scenen där han sen går uppför en gigantisk trappa. Denna trappa binder samman två världar eller tillstånd, liv och död, som blir till en metafor för gränsland.
Så börjar Mozarts Reqiuem, Skånes Dansteaters urpremiär på Malmö Opera med Mozarts musik, i koreografi av Örjan Andersson samt scenografi och kostym av Bente Lykke Möller, som skapat trappan som en medveten begränsning (en kvalitet enligt scenografen).
Malmö Operaorkester spelar Mozarts berömda musik med maximal kraft, Malmö Operakör och solister ställer sig tillsammans med Skånes Dansteaters dansare på den stora scenen, blir till ett kollektiv på 56 personer utan inbördes gränser, vilket
skapar extra energi i föreställningen. Rivstart av dansarna med livfull dans till Mozarts dödsmässa, tvära kast, starkt fysiskt utspel som komprimerar det existentiella i Örjan Andersson koreografi gentemot Mozarts musik, som Andersson visar största respekt för. Han följer Mozarts verk och den kyrkliga ritualens text på latin, som Dies irae (vredens dag, d v s yttersta domen), då en kvinna – Maria står ensam i trappan, strax omgiven av dansare som försiktigt berör hennes ansikte, tröstande – en vacker tablå, som vibrerar.
Anderssons koreografi ställer ofta en individ mot en grupp, mellan konfrontation och gemenskap som fysiskt diskuterar hopp och förtvivlan. Som den starka scen där en Kristus-liknande man står med sina armar utbredda, som ett kors, på ena sidan scenen medan de andra samlas långt bort på andra sidan.
Gruppen närmar sig mannen, tar av sina kläder, hänger dem på hans armar, tills han faller ner på scengolvet. De andra, nu i tunna vita underkläder, skyddslöst, tränger ihop sig, blir till en enda kropp som söker tröst tillsammans, bär sedan mannen uppför trapporna där han läggs ner som en sargad Kristusgestalt.
Innan dess har fyra fantastiska solister suttit på scengolvet vid hans sida och sjungit för honom.
Dansare, kör och solister blir till ett team, jobbar tillsammans, med ljus, mot mörker. Det är en dualism mellan Mozarts upplyftande musik och den mörka texten om död och sorg, där musiken tar fram ljuset, inuti föreställningen.
Den rikt varierade gruppdynamiken, där dansarna rör sig mjukt som långdans över scenen eller formar sig med precision i rader från scenens framkant till översta trappsteget, är som en installation, ett avantgardistiskt konstverk. Fokus pendlar mellan civilisationenens kyrka och natur och kropp, samt rörelser mellan individ och kollektiv. Det blir ett allkonstverk av dans, musik, sång där Andersson blandar dansare, körsångare och solister, som tar scenen i besittning som en kreativ massa,
där dansarnas intensiva uttryck lyfter föreställningen.
Så oväntat att en dödsmässa som Mozarts Requiem kan bli så magnifikt livsbejakande.

Föreställningen spelas till och med 15 december.

Dansare: Maria Abaurrea Zardoya, Sara Bellugi Klima, Anna Borràs Picó,
Patrik Bragdell Eriksson, Matthew Branham, Kit Brown, Samuel Denton, Anette Jellne, Laura Lohi, Yiorgos Pelagias, Marion Rastouil, Kristian Refslund, Tiemen Stemerding, Emma Välimäki, Jing Yi Wang, Riccardo Zandona.
Gästdansare: Rolf Hepp, Niels Simonsen.
Danspraktikanter: Line Branchereau, Anna Helmich, Jon Ipina Aparicio, Ischa Statie.

Ingela Brovik