Mitt i livets övermäktiga smet
Fakta:
Namn: Milf av och med Nadja HjortonKoreografi: Nadja Hjorton
Ensemble: Scenografi och kostym: Éva Mag Ljusdesign: Sanna Adibzadeh
Plats: Atalante
» http://atalante.org/project/nadja-hjorton/
Det är lätt att förstå att graviditet och barnafödande kan innebära en särskild utmaning för dansare och koreografer som är vana att ha extrem kontakt med sin kropp. Med MILF tar Nadja Hjorton en scentradition av gravida ballerinor och koreograferade förlossningar ett steg vidare.
Moderskapet innebär att någon annan plötsligt ska ha sina rörelser med i laget, den fysiska förvandlingen är oundviklig och hormoner jazzar runt i kroppen. Jag minns det tidiga 1990-talet då det fanns röster som hävdade att nyblivna mödrar har gröt i huvudet och mår bäst av att boa in sig i slöheten.
Men Nadja Hjorton grötar inte ner sig, hon sätter deg och knådar energiskt. Kvällen börjar med ett biografiskt bildspel som – hurtigt ackompanjerat av Mama mia – reflekterar över vad som händer med henne när hon får barn. Vilka förväntningar ställer omgivningen? Hur ska det gå med det egna livet? Den egna lusten? ”Milf” ska utläsas Mother I’d Like to Fuck.
Hela salongen på Atalante doftar bullbak. Några plåtar står redan på jäsning. Hjorton bakar äkta kanelbullar. Och gräddar i riktig ugn. Men den husliga hanteringen är förrädisk. Hjorton har andra syften än gemyt. Med sensuellt kardemummastötande och knådande av deg slår hon in på ett sinnligt spår. Även kostymen ger en signal. Iförd en sexig body med spetsgarnityr och string svassar Hjorton runt i sitt kök. Hon jobbar interaktivt, bjuder på bullar och mjölk, delar med sig av tips om baket och ger historiska perspektiv. Bland annat berättar hon om Hushållningssällskapet som 1944 undersökte och räknade tiden för hushållsarbete. Tanken var att hitta tid att ägna åt annat.
Bullbaket associerar till uttryck om att sätta tjejer på jäsning eller ha en bulle i ugnen. När bullarna är klara städar Hjorton undan, släpper ner håret och tar sig en ritt på köksbordet. Det blir övergången till en mardrömsvärld bakom spetsgardinen. Där hänger stora degklumpar som foster i sina hinnor. Med snitt i hinnorna befrias klumparna. De rinner ner i famnen på dansaren, som med möda samlar allt för att kavla och forma, nu med den egna kroppen.
Den vänliga kökshumorn med sin kompetenta husmoder i centrum har en existentiell baksida, ett bökande och klafsande i livets nästan övermäktiga smet. Nadja Hjorton kör ner nävarna, nej, hela kroppen, i degen för att undersöka vad moderskap innebär.
Texten är tidigare publicerad i Göteborgs-Posten 27 oktober.
Fler Recensioner