Dröm, magi och förtrollning

Drömmen är en parafras eller bearbetad version av Shakespeares En midsommarnattsdröm, som här med teater inc. trappats upp i tempo, emotionella uttryck och snabba scenbyten med imponerande många dansare, skådespelare och teaterelever på teaterscenen vid Nobeltorget i Malmö.
Regissören Ronny Danielsson har tillsammans med ensemblen skapat en laddad dansteaterföreställning
som pendlar mellan kärlek, hat, glädje, fruktan för tvångsäktenskap och hederskultur.
Dansen blir ett eget språk när orden inte finns ute i skogen där drömmar blir till mardrömmar-
eller motsatsen.
I inledningen har alla makthavare vita ansiktsmasker, svarta 1600-talskläder och utstrålar strikt patriarkal makt. Detta står i kontrast till den dramatiska dansen och det performance, som gestaltar konflikter. Till exempel den mellan kungen och hans dotter Hermia. Hon vägrar lyda hans order att gifta sig med Demetrius för hon älskar Lysander, men i hemlighet. Men kungen hotar att döda henne om hon inte lyder honom.
Därför bestämmer sig Hermia och Lysander att rymma ut i en förtrollad skog, som präglas av passion, acceptans och kärlek. Där finns inget talat språk, i stället blir dans, musik, kärlek det språk som alla kan förstå. Och alla de svartklädda rollkaraktärerna (med och utan officiell makt) är nu klädda i rött – kärlekens färg – i den förtrollade skogen där det pågår en lek av ”skuggor i en dröm, skapad av ett luftigt intet”, enligt Shakespeare själv i en epilog efter sin pjäs. I någon mening har regissören Ronny Danielsson iscensatt dessa ord. Dock med starkt engagerande dansteater som med stringens snabbast möjligt tar fasta på det poetiska och det livsbejakande i dramat.
I fokus i denna drömska skog står en äldre kvinnlig dansare (Monika Ukielska) i långbyxor och lockigt rött hår, som med tuff stil och elegans leder den den positiva rörelsen, för kärlek och mot förtryck.
Hon gör en gest mot himlen – och massor av röda blommor faller till marken. De plockas upp av rödklädda som gör saft av blommorna. Den kan antingen användas som kärleksört, en trolldryck eller ett gift. Hermia får denna trolldryck, vaknar upp förtrollad och blir kär i den första hon ser – en man med åsnehuvud. I Shakespeares pjäs hantverkaren Botten, som råkar vara ute i skogen för att med sina kamrater repetera en teaterpjäs. Här i Drömmen har han sitt åsnehuvud lite på sned och dansar sensuellt med Hermia medan Lysander står i bakgrunden, arg, ledsen, förvånad, i en tolkning där Shakespeares intriger komprimeras.
Snart har de rödklädda tagit av sig kläderna och står sårbara, i bara underkläder, vita som oskuldens färg.
En stor genomskinlig brudslöja dras över scenen efter att ha svävat ovanför det eventuella brudparet. Kungen kräver besked av sin dotter, när hon vägrar dödar han henne med största möjliga vrede. Sen drabbas han av stor sorg och ångrar sig. Detta blir dock inte slutet på historien. I stället återvänder Drömmen till Shakespeares pjäs, Hermia får livet tillbaka, fadern förlåter henne och hon får sin älskade Lysander. Demetrius får sin Helena – i en föreställning med intensiv dans och maximal gestaltning av varje ögonblick vilket skapar magisk kraft på scenen i denna dynamiska föreställning, som är ömsint, tragikomisk och full av känslor, med snabba kast likt en konstnärlig actionfilm. Alltsammans med visuell pregnans där alla på scen gör sitt allra bästa.

Ingela Brovik