Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Fredag 30 oktober 2020

License to kill på kontoret

2019-09-14

Fakta:

Namn: Blam!
Koreografi: Kristján Ingimarsson och Jesper Pedersen
Författare: Kristján Ingimarsson och Jesper Pedersen
Ensemble: Kristján Ingimarsson Company, Scenografi: Kristian Knudsen Ljuddesign: Svend E. Kristiansen og Peter Kyed Kostumer: Hanne Mørup
Plats: Bellevue Teater (12-17 september)
» https://www.bellevueteatret.dk/forestillinger/danish-design/

Den grå och triviala vardagen känner vi alla till. Det vanliga trista arbetet som ska tröskas igenom, men vi har ju alltid möjligheter att drömma oss bort till en lite mer spännande och actionpräglad arbetsdag.
Det är precis vad de tre kontorsarbetarna och deras chef i hög grad gör i Kristján Ingimarssons actionfyllda Blam!, som just nu spelas på Bellevue Teatret i Klampenborg norr om Köpenhamn.
Lugnt och stilla börjar ännu en morgon på grå kontoret som badar i kallt, fult neonljus. En blå, skvalpande vattenbehållare är den enda levande ljuspunkten i det trista kontorslandskapet. Två vanliga kontorsarbetare med slips är tidiga, medan han som är lite mer smart och cool kommer för sent. Chefen sitter högt upp över sina medarbetare, så att han kan hålla ett öga på dem. Men egentligen vil den besvärliga och ensamma chefen egentligen vara en del av kontorsgemenskapen som han som han förgäves klumpigt försöker närma sig.
När chefen är på toaletten flyger papperskulorna genom luften. Lustiga skämt kollegorna emellan blir till en ljuspunkt mellan alla sömndrivande Excelark. Med sina kontorsstämplar bankar de tre kontorsarbetarna en rytm, som dels förenar dem, dels blir till en signal för vildare utsvävningar, i precis samma stil som i Jackass-filmerna.
Sen är det inte långt till ett rent krig mot chefen, han som alltid nyfiket kikar dem över skuldrorna. Barrikader byggs av alla skrivbord och skiljeväggar. Kontorspärmar fungerar som sköldar, rullbord simulerar tanks, bordslampor agerar maskingevär, ljusrör i taket blir en stridshelikopter och en rockhängare blir till en infernalsk bazooka. Alltsammans blir levandegjort av Svend E. Kristiansen och Peter Kyeds effektfulla ljusdesign, som även gör alla ord överflödiga i föreställningen.“Blam” och liknande uttryck som från tecknade serier är de enda ord som hörs från performerna – bortsett från f-ordet. Resten är rent kroppsspråk. Det blir talat med store bokstäver.
Snart råder en alla-mot-alla-krig inspirerat av kända actionfilmer och kampscener från klassiska Hollywood-filmer. De grå kontorsråttorna har kommit ut ut som tuffa machomän, som de förmodligen alltid har drömt om att vara. Vi återser Darth Wader, Matrix Neo, och vilda cowboys från filmen Once Upon A Time In The West och många andra legendariska figurer ur filmhistorien. De fyra performera är riktiga stuntmen, som forcerar de uppstaplade barrikaderna och skyttegravarna i flygande parcour-stil. De blir nerslagna i golvet och boxade in i väggen för att strax komma på benen igen och vidare i kampen som en nya superhjältar.
Till varje traditionell actionfilm hör också lite romantik och en sentimental sjukhusscen, där det högdramatiskt kämpas för patientens liv med elektrisk stötar. Detta gäller också föri Blam!, där kontorets stillsamme man förälskar sig i den blå vattenbehållaren, som förses med armar och ben av vikbara kontorslampor och därmed besjälas. Den glasögonförsedda kontorsråttan kastar sig ut i en romantisk och lidelsefull pas de deux, med sin älskade vattenbehållare-robot. Men i kampens hetta måste vattenbehållaren rädda livet, och passera operationsbordet, det är som hämtat ur filmen MASH.
Inte bara performerne presterar rå action i ett enastående tempo, även Kristian Knudsen bjuder på vild scenografi med en scen, som lyfter sig upp i lodrät position, så att de fyra performerna kan löpa amok i ännu våldsammare och farliga stunts.
I Blam! möts performance, parkour och nycirkus. Resultatet är en underhållande fix för adrenalin-junkies. Til slut liknar kontoret ett slagfält, men Blam! är inte våldsförhärligande. Tvärtemot gör föreställningen narr av amerikanska våldsfilmer, där våldet estetiseras, och där hjälten undgår alle skott, medan han själv dräper allt och alla. Dessutom kan Blam! ses som en allegori över ett krävande arbetsliv med en vidrig arbetsmiljö. Vem känner inte igen sig i dessa morgnar där vägen till arbetet känns som Highway to hell?

Torben Kastrup

Fler Recensioner

Annonser