Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Lördag 26 september 2020

Konstnärlig intensitet mellan scen och salong

2019-09-14

Fakta:

Namn: Shut Eye & Singulière Odyssée av León/Lightfoot samt Solo Echo av Crystal Pite.
Koreografi: Crystal Pite samt koreografduon Sol León och Paul Lightfoot
Ensemble: Nederlands Dans Theater
Plats: Det Kongelige Teater, Gamle Scene, Köpenhamn
» https://www.ndt.nl/home.html

Nederlands Dans Theaters gästspel på Gamle Scene skapar en konstnärlig intensitet, som skapar band mellan dansarna med publiken.
Shut Eye, Solo Echo och Singulière Odyssée – de tre verk som utgör programmet vid Nederlands Dans Theatres gästspel på Det kongelige Teaters Gamle Scene i Köpenhamn – är alla ensembelverk med dramatiska anslag satta i moll som behandlar vetenskapliga och existentiella teman i olika hög grad av abstraktion.
Detta till trots är intrycket hypnotiskt fängslande och mänskligt gripande, särskilt i Sol León och Paul Lightfoots Singulière Odyssée, som står i tät förbindelse med det inledande verket Shut Eye. Så tätt, att man upplever känslomässig fördjupning och nya tankeväckande perspektiv när koreografien tillsammans med Max Richters musik undersökande, meditativt och taktfast arbetar sig fram mot ett våldsamt crescendo.
Bägge verken har slutna scenografier – den ena går i grått och abstrakt, den andra är konkret iscensatt som en väntsal – där porösa figurer verkar växa ut ur eller gå rakt igenom väggarna som en bild av motsättningen mellan ett inre och yttre mänskligt rum, och där ljus av månsken eller hopp tränger in i melankolin.
En timlig påminnelse om, att det är möjligt att skapa konst och programläggning, som inte är impulsstyrt, men buren av sammanhang idéer och en tro på relationen mellan dansare och publiken
Koreografiskt är språket detsamma, närmast designerkoreografi: Smidigt och läckert byggt med atletisk lätt linjeföring och glidande fraser, som bryts av anti-linjer, där en perfekt sträckt fot flexas och en strävande arabesque i sin fulla utsträckning bryts med en böjning av knäet. Dansarna är också vackert och estetiskt klädda med couture-kostymer och klänningar i denna iscensättning av en fläckfri borgerlighet, där allt innerligt och längtansfullt kryddats med distansering med komiska och groteska masker som kontrapunkt till allt det vackra och sentimentala.
Som genre påminner Singulière Odyssées ensamma resa och Shut Eye, mest om en novellform eller om en kortfilm med León och Lightfoot som auteurer. Stilsäkert och moget reflekterande beskriver de alla dessa fina människor, allt det som pågår inom dem, och ställer frågetecken vid deras och våras verklighetsuppfattning, gränser och överträdelser i tid och rum.
Den konstnärliga nivån är skyhög med en grupp engagerade, karismatiska dansare och gediget, genomfört koreografiskt hantverk. Inte bara från NDT’s konstnärliga ledare, britiske Paul Lightfoot och spanske Sol León, men även från kanadensiska Crystal Pite, som har gjort sig känd för att vara vår generations alla tydligaste konstnärliga röst med sina store betydelsefulla ensembelverk The Seasons’ Canon för Parisoperaens Ballet och Flight Patterns för Royal Ballet i London.
Här har hon signerat Solo Echo. Det är ett mindre verk, som i likhet med The Seasons’ Canon, flyktigt berör människans förhållande till naturen med hjälp av ett koreografiskt eko eller kanon, med sekvensförskjutningar och flerdubblingar av mänskliga siluetter – och i sina karakteristiske konstruktioner av både organiska och heroiska skulpturgrupper som grundläggande beskriver individen som en del av ett större kollektivt sammanhang.
Nederlands Dans Theatres gästspel på Gamle Scene, där danske Sebastian Haynes är stjärnan, är således en angelägen påminnelse om att det är möjligt att skapa konst och programmering som inte är impulsstyrd, men buren av ett sammanhang, idéer och en tro på förbindelsen mellan dansare och publiken.

Alexander Meinertz

Fler Recensioner

Annonser