Hopp och språng för livet

Det är otroligt vilken lust man får att själv hoppa upp och skutta när man ser Uppercut Danseteaters nya härliga föreställning Jump som äger rum på ett cirka 6X6 meter stort Airfloor. Det är en mycket hård luftmadrass som ger associationer till både en trampolin och en hoppborg, men den är med sin hårdhet mycket fysiskt krävande att hoppa och dansa på.
Samtidigt befinner sig dansarna båda i bokstavlig och överförd betydelse på osäker mark när de sig runt eller balanserar på detta stora och uppblåsta Airfloor.
Den första inspirationen till föreställningen fick Uppercut Danseteater under Dansekapellets subUrban Dance Festival 2017, som besöktes av den israeliska koreografen Ofir Yudilevitch med duetten Gravitas som också äger rum på ett Airfloor. Tillsammans med Ofir Yudilevitch har Stephanie Thomasen, den ena av Uppercut Danseteaters konstnärliga ledare, nu kreerat Jump.
Det finns ingen gräns för vad de fyra fantastiska manliga dansarna i Jump kan hitta på under sin lekande uppkäftiga och busiga framfart. Men även konkurrensmentalitet och dristighet speglas i deras akrobatiska och skojfriska koreografi, där dansarnas humor och fina mimiska talanger självklart kommer till sin rätt.
Hela tiden tillför detta fjädrande Airfloor en ganska speciell och svävande rörelsekvalitet till dansen. Det står i tydlig kontrast till rörelserna man ser hos dansarna när de stundtals rör sig på det vanliga omgivande scengolvet, där de inte bara ser tunga och klumpiga ut, men även låter som tunga klumpar när de landar på marken.
Som det står i pressmeddelandet handlar Jump om ”att agera, göra språng och hopp, falla snubbla och om att resa sig upp igen för att finna fotfästet.”
På detta Airflor ser vi både tvekande hopp och testande hopp, såväl sittandes på baken som stående på bägge benen. Vi ser dansarna välta och göra avancerade vridna hopp och landningar på fötter, mage, rygg eller i en akrobatisk stapel ovanpå varandra. Det är synkroniserade hopp, hopp i harmoniska rytmer och hopp i kontrasterande rytmer. På mage rör sig dansarna lustigt framåt som en böljande orm, för att sedan folkdansliknande förenas alla de fyra i stående i ringdanssteg.
Raphaël Eder-Kastling inleder med att ge den fart i riktigt skrytsamma och kraftfulla hopp och språng. Mark Philp, som är Uppercut Danseteaters andra konstnärliga ledare, gör fascinerande breakmoves som får en helt speciell kraftfull och långsam rörelsekvalitet på detta Airfloor. Den långe Lukas Larsen gör såväl vilda landningar på rygg och hoppar elastiskt iväg på knäna. Abraham Rademacher gör splithopp likt en cirkusakrobat, men utvecklar även sin egen överraskande hörna där han sitter och gör trumrytmer.
Delar av föreställningen ges utan musik, medan kompositören Lawand Shakur Othman aka Turkman Souljah har skapat en mycket välgjord elektroakustisk musik till andra delen, med bland annat mellanöstliga klanger och växlande tempi till den variationsrika hopp-dansen.
Efter föreställningen bjuds publiken in att hoppa på detta inbjudande Airfloor och det hoppades flitigt efter premiären.

Vibeke Wern