Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Söndag 27 september 2020

En härlig häxbrygd

2019-09-06

Fakta:

Namn: Häxor
Koreografi: Mari Carrasco
Musik: Mikael Karlsson
Ensemble: Regionteater väst, Dansare: Jessica Andrenacci/Nicole Neidert, Minna Mannelqvist, Rasmus Skaremark Solberg, Camille Marchadour, Helena Lundqvist, Scenografi: Tomas Sjöstedt Kostym: Karolina Brock Ljusdesign: Ida Gustafsson
» https://www.regionteatervast.se/forestallningar/haexor/

Vem har inte som barn varit rädd för häxor? Med tiden brukar känslan för dessa nyckfulla figurer tona över i en skräckblandad förtjusning. I det gränslandet leker koreografen Mari Carrasco med dansverket Häxor, skapat tillsammans med dansarna hos Regionteater väst dans.
Närhet är grundprincipen i Carrascos koncept. De fem dansarna hämtar den unga publiken i foajén. Glänsande, prassliga sidenkostymer och peruker à la förra sekelskiftet skapar en lockande lyster, mer än skräck. Hur blir en häxa till?
Förväntansfulla tar alla plats på kuddar runt häxringen – den vita scenen är blandning av spänt trumskinn och glaserad kaka. Dansarna stannar vid kanten, nära sina inhämtade barn. Länge uppehåller sig koreografin där, växer fram tätt inpå publiken, ur ett gemensamt perspektiv.
Plasthandskarna, detta varnande häxattribut, åker av, men händerna dansar. De dramatiska förtätningarna står främst musiken för.
Häxor är mer stämningar än story och sådant är USA-baserade kompositören Mikael Karlsson bra på. Att han och Carrasco – som hör till de mer uppmärksammade koreograferna i landet – nu jobbar tillsammans i Borås är ett styrkebevis för den lilla dansensemblen.
Karlssons rytmfasta musik mullrar och driver på, pumpar upp häxdansen. Upp på den runda scenen, men rörelserna håller sig gärna lågt intill golvet. Dansarna rullar och kryper, kropparna rister i konvulsioner och de tygrika dräkterna yr runt dem. Med ökande extas kommer alla fem på benen, utan att släppa kontakten med publiken eller tappa detaljerna i rörelserna. Dansarna väser och viskar mot oss, far runt kanterna men intar även centrum för solon. Jessica Andrenacci sprätter balettben i sprakande rött, medan Minna Mannelqvist i sobert beige rör sig i tranceliknande slow motion. Ingen kan ifrågasätta Helena Lundqvists pondus. Det här är en häxring med rörelsekraft.
Genusgränserna är utsuddade, Rasmus Skaremark Solberg och Camille Marchadour dansar i klänningar och frisyr med rulle i nacken, precis som de övriga. Häxor bygger på ett tätt kollektiv.
Ljusdesignens sidoljus ger både skumraskeffekt och bländar. Det är inte alltid lätt att se vad som sker diametralt över scenen. Och ibland tar volymen i dräkterna över, rörelserna drunknar i vecken. Men sådana anmärkningar står danslusten och fantasin högt över.

Spelas under hösten på Regionteater väst och på turné.

Texten är tidigare publicerad i Göteborgs-Posten.

Lis Hellström Sveningson

Fler Recensioner

Annonser