Trons och hoppets dans

Alvin Ailey American Dance Theater i perfekt form bjuder på uppfriskande ny koreografi som är traditionen trogen.
Inte utan anledning fick Alvin Ailey American Dance Theater rungande bifall, när kompaniet på onsdagskvällen startade sitt 17:e gästspel på Tivoli koncertsal i Köpenhamn. För kompaniet som är i toppform har mängder av makalösa dansare, som inte bara är tekniskt framstående, men även ytterst expressiva och starka scenpersonligheter.
Helt speciellt för gästspelet denna gång är att kompaniet presenterar inte mindre än sex danmarkspremiärer. Fem av dem är till och med nyare verk, kreerade härom året till kompaniets 60-års jubileum.
Som den konstnärliga ledaren, Robert Battle, sa i en intervju med Berlingske omedelbart efter att han hade tillträtt 2011: Min stora utmaning är att finna nya innovativa stämmor.” Gästspelets skiftande program pekar starkt på att Robert Battle har gått iland med den utmaningen. Redan på premiärprogrammet kunde man uppleva en fin balans mellan uppfriskande ny koreografi och traditionen och känslan från Alvin Aileys tid.
I Jessica Langs japanskinspirerede och vackert iscensatta EN från 2018 är cirklen, tidens gång och kontrasten mellan ljus och mörker centrala element. Det är något helt rituellt över de vitklädda dansarnas virvlande rörelser till Jacob Ciupinskis förförande trumrytmer, och scenografins svarta skiva med färgat fondljus, som liknar en solförmörkelse. Det ger tillsammans med en månlampa associationer till universums tid- och rumdimensioner och livscyklar. Men fokus är även riktat mot mänskliga relationer och gemenskaper i den flott varierande koreografin med många uppfinningsrika lyft i dansens utmanande försök att avsluta livscykeln.
Från kompaniets egna led fick man på premiärkvällen Jamar Roberts stämningsfulla blues-inspirerede Members Don’t Get Weary från 2017, koreograferad till John Coltranes fantastiska jazznummer Dear Lord och Olé. Här är det glädjande att se dansarnes subtile fraseringer til musiken. Men det är inte minst interssant, hur det välformade och kraftfulla verket, som visar på fruktan, frustrationer, förtryck men också sensualitet samt en längtan efter ro och frihet, har kopplingar tillbaka till Alvin Aileys signaturverk Revelations från 1960, vilket alltid avslutar varenda kväll under gästspelet.
Det spelar ingen roll hur många gånger man har sett Alvin Aileys ikoniska mästerverk, som dansas till bluesmusik, gospels och spirituals och avspeglar afroamerikanernas smärtsamma historia, deras tro, hopp och optimism. Varje gång rörs man ända in i hjärterötterna. Revelations blev under onsdagskvällen dansat både med djup innerlighet, enastående energi och smittande livsglädje.

Spelas på Tivoli Koncertsal till och med 1 september

Vibeke Wern