Sträng kamp med linjerna

Den danska arkitekten och designern Arne Jacobsen är välkänd för sina vackra linjer. Tänk bara på på de strama modernistiska linjerna på Radisson Collection Hotel, Royal, som han ritade1958 under namnet SAS Royal Hotel. Detta ikoniska hotell mitt i Köpenhamn möblerade Arne Jacobsen med egenhändigt designade stolar, bland annat Ægget och Svanen i mjuka vegetativa former. De rena linjerna och vackra formerna är inte något som arkitekten och designern kommer sovende til. Vägen till perfektion är en lång och tålmodig kamp. Om denne konstnärliga kamp med materialet handlar dansföreställningen Danish Design på Bellevue Teatret, som för övrigt också är ritad av Arne Jacobsen 1936. Stjärndansaren Alban Lendorf har kommit hem från New York för att dansa huvudrollen som den visionära och strängt arbetande arkitekten. René Vinther har koreograferat stegen. Med på scenen är sex dansare maskerade till vita gipsfigurer. De agerar materialet, som arkitekten kämpar med, på så sätt representerar de också hans inspiration och hans begränsningar.
Det är dock inte dansen, som är det mest interssanta med föreställningen Danish Design, därtill är koreografin lite för anonym och ointressant. Däremot är det den flotta och effektfulla videoscenografin samt ljusdesignen av respektive Benjamin La Cour och Sune Andre Verdier, som välförtjänt stjäl all uppmärksamhet. Scenen är i videoprojektionerna tecknad som en fyrkantig låda, men de likadana linjerna börjar långsamt att vibrera, de bryts av och smulas sönder. Arkitekten tänker så att säga utanför boxen. Hans idéer flyger ut i alla riktningar men till sin stora frustration lyckas han inte komma fram till en färdig modell, utan knycklar istället ihop den ena skissen efter den andra. Hans förkastade skisser lever vidare i videoprojektionerne som sammanknycklade papper och senare i föreställningen vecklar de ut sig igen som Ægget, Svanen, Myran, Sjuan och andra av Arne Jacobsens välkända möbler. Slutligen dyker hela Bellevue Teatret upp i en närmast tredimensionell videoprojektion, så att vi på teatern sitter och ser på byggnaden som vi själva sitter i. Det är en otroligt fascinerande scenografi och ljusdesign. Men innan idéerna materialiserar sig som designobjekt och byggnader måste arkitekten gå igenom och bearbeta sitt material många gånger. Denna kamp illustreras med att han mödosamt klättrar omkring i den stora vita boxen, som bara hela tiden flyttar sig ifrån honom. Eller så hänger han och dinglar mitt i scenrummet utan att kunna få sin vilda kreativitet tämjd och på pränt. Medan konstnärer kämpar med sina ideer, snurrar den vilda videoscenografin omkring honom, stundtals med en projicerad människofigur som ska påminna om att designen måste förhålla sig till människan för att lyckas.
Föreställningen Danish Design är som en fantasifull musikvideo med lätt förglömmelig dans, men med imponerande scenografi och specialeffekter. Den elektroniska musiken av Jesper Mechlenburg och Mike Sheridan sänder tankarna till daft punk, som passar fint till de robotaktiga dansarna, som i sin skulpturala vita maskering utstrålar maskinell kylighet. Musiken är också med om att hålla spänning och intensitet i föreställningen, där det för övrigt inte händer särskilt mycket vare sig koreografiskt eller dramatiskt.
Bellevue Teatrets foajé är till föreställningen möblerad med danska möbler, både nya och gamla, och inte bara Arne Jacobsens design. Publiken kan således med egna ögon se och pröva möblerna som designades i mitten av 1900-talet och som numera har blivit så uppskattade klassiker över hela världen. Om publiken gillar möblerna, kan de till och med bjuda på dem, för de är till och med till salu.

Danish Design dansas på Bellevueteatret till och med den 25 augusti.

Torben Kastrup